tungomålet

Hur "kvinnligt" är láadan? (Konstgjorda språk i P1)

2011-05-18T09:19:00.001-07:00

Sveriges Radios program "Språket" sänder en serie där de tar upp fenomenet "konstgjorda språk". Förra veckans program tjänade som en inledning till ämnet. Denna vecka handlade programmet om det "feministiska" språket láadan. Jag tänkte själv passa på att skriva lite om konstgjorda språk i anknytning till detta.

Konstgjorda språk kan vara konstruerade med olika syften. Den svenska Wikipediaartikeln om konstgjorda språk talar om tre olika typer, vilket är en ganska konventionell indelning. Dessa typer är:

Hjälpspråk. Dessa språk är tänkta att underlätta internationell kommunikation, som ett neutrala alternativ till de stora nationella språken engelska, franska, tyska etc. Dessa är ofta konstruerade så att de skall vara enkla att lära, med t.ex. regelbunden grammatik. Huruvida de verkligen är enklare att lära, är kanske mer omdiskuterat. Det mest kända exemplet på ett sådant språk torde vara esperanto, men det finns en hel uppsjö alternativ.
Det som svenska Wikipedia kallar planerade språk, men som även kan kallas experimentspråk. Dessa är bygger på någon logisk eller filosofisk idé. Man kan vilja skapa ett "maximalt logiskt språk", eller som i fallet láadan, ett språk som är särskilt lämpat för att uttrycka kvinnors erfarenheter. Ofta bygger dessa språk på någon variant av den s.k. "Sapir-Whorfhypotesen", enligt vilken språket på ett mer eller mindre avgörande sätt styr vårt tänkande. Vissa har menat, att de befintliga språken sätter gränser för vad vi kan uttrycka, och i förlängningen även vad vi kan föreställa oss. Många som företräder olika experimentspråk menar, att om vi lärde oss ett nytt språk, skulle vi kunna tänka och uppfatta världen på ett helt nytt sätt.
Slutligen har vi det som samma svenska Wikipediaartikel kallar artistiska språk. Själv undrar jag om inte konstnärliga språk vore en bättre svensk benämning. Låter det inte lite svengelskt med "artistiska"? Sådana språk är inte tänkta att vara nyttiga, utan de är skapade för nöjes skull, på ett eller annat sätt. Många sådana språk figurerar i filmer och böcker med fantasy- eller science fiction-tema. De är tänkta att ge berättelsen ett större djup. (Visst känns det, när utomjordingar och allehanda främmande varelser talar engelska?) Kända exempel är klingonska från Star Trek-serien och na'vi från filmen Avatar.

En del konstgjorda språk kan inte entydigt karaktäriseras som antingen ett hjälpspråk, ett experimentspråk eller ett konstnärligt språk, utan de kan ha inslag av två eller alla tre av dessa typer.

Så skall jag säga några ord om språket láadan, som alltså togs upp i veckans utsändning från Språket. För dem som inte känner till det, skapades láadan på 1980-talet av den amerikanska lingvisten och författaren Suzette Haden Elgin.Någon kanske undrar vad den där accenten gör i namnet láadan. Det är en tonmarkör. Láadan har ett slags tonsystem; vokaler kan ha antingen hög eller låg ton. Accenten anger att det första a:t skall uttalas med lite högre ton. Det andra a:t uttalas med lägre ton. Vi kan sägas ha en enkel form av tonsystem i svenskan, där vi skiljen mellan "tomt-en" och "tomte-n", "and-en" och "ande-n". En del språk, t.ex. kinesiska eller vietnamesiska, kan ha väldigt avancerade tonsystem.

Är det nu något speciellt "kvinnligt" med att ha ett tonsystem? Är det något som bidrar till att ge ett speciellt "kvinnligt" perspektiv på tillvaron? Det är något som jag ställer mig frågande inför. Detsamma gäller en hel del annat i láadans grammatik. Detta har tagit upp bl.a. av Arika Okrent i boken In the Land of Invented Languages. En del av de utmärkande dragen i láadans grammatik är sådant som finns i många språk världen över, och Okrent ställer sig frågande till på vilket sätt dessa bidrar till ett speciellt "kvinnligt" perspektiv. Som exempel kan titta på de så kallade evidensmarkörerna. Detta var något som nämndes i programmet Språket. Att ha särskilda affix eller partiklar, som talar om hur man har fått kunskap om det som man säger, är något som finns i många språk. Och som Okrent skriver, "I'm not exactly sure what aspect of women's perspective the evidence morphemes are supposed to make accessible..."

Även när det gäller vissa andra saker i láadan, är jag beredd att dela Okrents bedömning, att det verkar mycket Elgin har slängt in en massa grammatiska företeelser i láadan som hon i egenskap av lingvist helt enkelt har funnit spännande och exotiska.

Man kan fråga sig, hur har det då gått för láadan? Detta talades det inte så mycket om radioprogrammet. Láadan skapades på 1980-talet, och börjar få några år på nacken. I likhet med de allra flesta konstgjorda språk, blev det aldrig någon succé. Enligt Okrents bok verkar det som om även Elgin medgivit att hennes projekt misslyckats. Min personliga tro är att detta, utöver den allmänna svårighet som konstgjorda språk har att locka andra än en liten grupp entusiaster, beror på att språket helt enkelt bygger på en teoretisk grund (en tolkning av den s.k. Sapir-Whorf-hypotesen.), som är alldeles för tveksam.

Läs även andra bloggares åsikter om láadan, feminism, konstgjorda språk, sapir-whorf-hypotesen, språk

Okej med både -ise och -ize, men var konsekvent!

2011-04-20T05:06:00.000-07:00

Det senaste året har jag kommit tillbaka till akademin. Jag har då kommit att stöta på en av mina tungomålsliga favoritirritationsföreteelser, nämligen en inkonsekvent användning av de engelska suffixet -ise/-ize. Det är fråga om ett suffix med grekisk ursprung, förekommer i en mängd ord i modern engelska:

realise/realize
organise/organize
recognise/recognize
criticise/criticize
emphasise/emphasize

Etc.

Ofta har det något slags kausativ betydelse; det kan hängas på t.ex. ett adjektiv eller ett substanitv, för att bilda ett verb med betydelsen "göra så att något blir det som adjektivet betyder". American kan således ge upphov till americanise / americanize, "amerikanisera", d.v.s. göra något amerikanskt.

Det finns alltså två stavningar av detta suffix, -ise och -ize, som används i olika varieteter av det engelska skriftspråket.

1) I USA är -ize i princip den enda möjliga stavningen.
2) I Kanada är -ize den vanligaste stavningen.
3) I Storbritannien har traditionellt både -ise och -ize förekommit. I dag är -ise den vanligaste stavningen, men t.ex. Oxford University Press föredrar -ize.
4) I Australien och många andra länder i det Brittiska samväldet är -ise den vanligaste stavningen.

Ofta ger det ett mer estetiskt och professionellt intryck att vara konsekvent, d.v.s. att använda en och samma stavning i ett och samma textstycke. Enligt min erfarenhet är det dock väldigt vanligt att man blandar stavningar med -ise och -ize, även i ganska formella sammanhang; jag har sett det i akademiska uppsatser, avhandlingar, läroböcker och allehanda formella eller halvformella texter.

En anledning till sammanblandningen torde vara att många rättstavningsprogram accepterar både -ise och -ize (åtminstone om de är inställda på brittisk engelska). En annan anledning kan vara att -ise har vuxit sig stark i Storbritannien relativt sent (många tidningar etc bytte stavning från -ize till -ise på 1970 och 1980-talet; i just detta fall tycks den amerikanska stavningen vara mer konservativ). En ytterligare anledning kan vara att det finns många ord som slutar på -ise eller -ize, som inte kan härledas från det grekiska suffixet i fråga, och som alltid stavas med antingen -ise eller -ize. Compromise, excercise, och många fler ord stavas t.ex. alltid med -ise; dessa ord har en annan etymologi .

Min rekommendation (eller befallning, om ni vill se det så) blir: använd gärna antingen -ise eller -ize, men var konsekvent.

Läs även andra bloggares åsikter om engelska, språkriktighet, stavning
Intressant

Diverse åsikter om språk

2010-02-28T09:53:00.001-08:00

"Det där är inlärt. Ingen skulle spontant tycka att det var något konstigt med det uttrycket". Så kan man besvara många av de anmärkningar som språkpoliser gör på folks språkbruk. Inlärd irritation har blivit ett begrepp inom språkvård och språkvetenskap.

Som ett exempel, kan vi ta en riktig klassiker i språkriktighetssammanhang. En del språkriktighetsivrare menar ju att det är fel att säga "han är större än mig". Istället skall det heta "han är större än jag", eftersom det underförstått är en förkortning av "han är större än jag är". Nu kan man hävda, att detta är ett utmärkt exempel på "inlärd irritation". Många säger spontant "större än mig", och det leder sällan till några allvarligare missförstånd. Den enda anledningen till att folk irriterar sig över "större än mig", är att de har blivit drillade av nitiska svensklärare till att betrakta formuleringen som "felaktig".

Nu kan man ju hävda, att även om irritationen är inlärd, är den likväl värd att tas på allvar. Finns det folk som irriterar sig på ett visst uttryck, kan det vara klokt att uttrycka det. Oavsett om irritationen är naturlig eller inlärd ("artificiell"). Så resoneras det i DN:s språkspalt.

Personligen kan jag hålla med om att gränsen mellan naturligt och inlärt inte alltid är så skarp. I synnerhet när det gäller det skrivna språket. Till skillnad från talet, är ju skriften något som vi måste lära oss medvetet, och inte något som vi tillägnar oss spontant. Man kan ju alltid ha det som grundprincip, att ju fler som ogillar ett visst uttryck, desto större anledning finns det att undvika detta. Oftast kan det vara klokt att hålla sig till de uttryck som är väletablerade i det språkliga sammanhang man befinner sig i. Om det finns sådana som ogillar "större än mig", kan det alltså vara klokt att ha i åtanke. Samtididigt måste man inse, att vad som är acceptabla uttryck knappast är inristat på stentavlor en gång för alla. Om vissa personer är beredda att acceptera "större än mig", kan man inte säga att att dessa "egentligen har fel".

Kanske är det så, att det man egentligen vill åt är den rätt arroganta attityd som stundom kan skönjas i en del språkpolisiära sammanhang. D.v.s., att språkpoliserna verkar tro att deras egna åsikter i språkfrågor motsvarar "hur det egentligen är", och att det beror på okunnighet eller slapphet, om folk använder sig av andra uttryck.

Egentligen har jag nog inte så mycket att anmärka på vad just DN:s skribent skriver språkspalten. Desto mer intressant är det att gå igenom en del av kommentarerna. Låt oss ta en titt på några av dessa.

Signaturen "Undrande" skriver:

"Språkpolis blir man då man tycker att budskapet skall förstås av alla, utan distraktioner tex i form av alternativa tolkningar, som i det utmärkta engelska exemplet nedan."

Jag tror att många av de missförstånd som språkpoliser oroar sig för, ofta är större problem på skrivbordet än i verkligheten. Jag har planerat att skriva lite mer om det här med missförstånd och flertydighet. Men vi kan redan nu säga, att människor förstår språkliga budskap på ett annat sätt än vad datorer gör. Det finns många uttryck, som är formellt flertydiga, men där det i princip aldrig råder något tvivel bland kompetenta modersmålstalare om vilken den avsedda meningen är. (I vissa fall är man kanske inte ens medveten om de alternativa tolkningar som faktiskt är formellt möjliga). Och omvänt kan en språklig formulering vara formellt entydig, men ändå svår att förstå för mänskliga språkbrukare (detta tycks vara fallet med en del "byråkratiska").

En verklig undergångsprofet verkar dölja sig bakom signaturen "Maria":

"...Språkkänslan blir sämre för varje generation, om några år tror alla att större än mig är det rätta sättet att säga saken på. Att skriva som de stora författarna kan inte dagens generation (...) Språket är platt, tanken blir platt..."

Det är svårt bemöta inlägget i större detalj, eftersom skribenten inte anger några kriterier för, eller någon definition av vad som är bra och dåligt språk. Det kan ju mycket väl vara så, att sådana uttryck som Maria ogillar blir vanligare med tiden. Vi människor är ju vanevarelser. Vi vill gärna att saker och ting skall förbli som det var när vi växte upp. Det gäller förstås även språket. Vi betraktar det språkbruk som vi själva vuxit upp med som "det riktiga". Ju längre tiden går, desto fler uttryck som avviker från "det riktiga" kommer vi att stöta på. I den meningen kan man nog säga att det blir "sämre och sämre".

Man kan ju tycka att det är ett problem, om dagens ungdomar inte längre kan "skriva som de stora författarna". Annat var det ju innan Twitter och Facebook kom och började uppta ungdomarnas liv, då satt det ju en Strindberg bakom var och varannan mjölkpall... (OBS, ironi!). Har det någon gång funnits en genertation, där flertalet kunnat skriva "som de stora författarna"?

Och vad gäller förhållandet mellan språk och tanke, är det ett område som är ytterst omdiskuterat i vetenskapen. Många tycks tro, att om inte gör någon språklig åtskillnad mellan A och B, så kan man heller inte tänka någon sådan skillnad.

För det första, är det ytterst tveksamt om språket verkligen blir mindre rikt på distinktioner. I vissa fall kan det vara så. Men i andra fall är det inte så, och i vissa fall kan språket bli rikare på distinktioner. Sedan fornsvenskan har svenskans böjningsmönster blivit enklare. Det kan tyckas vara en förenklig av språket. Men det betyder inte att språket blivit mindre uttrycksfullt. De skillnader, som förr uttrycktes med böjningsformer, uttrycks i dag med andra medel. Användningen av olika småord som t.ex. verbpartiklar, kan ge ökade möjligheter att uttrycka nyansskillnader. (Jämför skillnaden mellan "öppna" och "öppna upp").

Det finns massor av exempel, där ("felaktiga") icke-standardvarianter av ett språk gör finare grammatiska distinktioner än standardspråket. Att använda ägandeformen "eran" kan ju ses som ett utmärkt exempel att skilja de¨n från den allmänna objektsformen "er". Men inte brukar dessa former applåderas av språkpoliserna.

För det andra, är det ytterst tveksamt om en utebliven språklig distinktion hänger samman med att man inte kan tänka vissa skillnader. Det finns massor av språk där samma pronomen kan betyda både han, hon, den och det. Betyder det att talarna inte kan se någon skillnad mellan män och kvinnor, eller mellan människor och saker? Omvänt finns det språk som har mer komplexa pronomensystem än vi svenskar. I många språk skiljer man ju t.ex. mellan tvåtal och flertal. D.v.s., man har olika former beroende på om det är två personer (eller saker), eller om det är tre elle flera. I svenskan kan vi inte göra denna skillnad, utan vi använder samma former ("vi", "ni", "de") oavsett om det är två eller flera. Betyder det att vi svenskar inte kan se någon skillnad på om det är två eller tre personer som omtalas?

Vi kan avsluta denna korta genomgång med signaturen "Pettersson". Han medger att "språket förändras", men vill ändå passa på att uttrycka sitt ogillande av vad han kallar för de "dubbla participen", vilka han exemplifierar med "Det hade jag också kunnat gjort."

Själv brukar jag kalla sådana konstruktioner för dubbelt supinum. Jag vet inte hur brukligt det är att kalla supinumformerna för "particip" i svenskan. Kanske är det fråga om engelskt inflytande, vad vet jag.

I vilket fall som helst är förekomsten av de dubbla supinumen/participen en utveckling som Pettersson skulle vilja stoppa. Men man konsterar uppgivet, att "det tycks redan vara för sent".

Man kan förstås tycka vad man vill om dubbelt supinum (eller dubbla particip, om man så vill). Men man kan inte påstå att företeelsen skulle vara resultatet av en sentida utveckling av språket. (Det är inte helt säkert att Pettersson påstår det) heller.) I de mellansvenska dialekterna har konstruktionen funnits sedan den yngre fornsvenskan. Den förekommer även på annat håll bland de noriska språken. I färöiska är det helt okej med dubbelsupinum, även i skrift. Kanske tror Pettersson att dubbelsupinum har blivit vanligare den senaste tiden. Jag vet inte om det finns några undersökningar som bekräftar eller förnekar att så är fallet, och jag kan därför inte säga något säkert i frågan.

Jag bloggade förresten själv lite om dubbelsupinun för ett tag sedan.

Det får bli allt för i dag.

Läs även andra bloggares åsikter om språkpoliser, grammatik, svenska, supinum, språkförändring, större än mig, flertydighet, språk

intressant

Finlandssvenskar bättre på språkvård?

2010-01-30T00:48:00.000-08:00

Är finlandssvenskan en "bättre" form av svenska, än de svenska varieteter som talas i Sverige? Göran Skytte verkar ge uttryck för en sådan tanke i en ledarkolumn i SVD. De som satt sig in i frågan, vet dock att just själva föreställningen att vissa språkliga varieter skulle vara mer "högtstående", medan andra är "förslappade", är en ganska typisk "mannen-på-gatan"-åsikt, med tämligen begränsat stöd i språkvetenskapen (eller i modern språkvård, för den delen). Jag vill därför ta tillfället att kommentera lite av vad Skytte skriver:

"I Rikssverige är det mycket ”ööhh” och ”typ” och – just det: ”skit”. I svenska Österbotten i Finland får man höra ord som ”eljest” och ”på nejden”. Där kan man lätt få intrycket att var och varannan människa är en passionerad språkvårdare. De talar som poeter."

Man skulle ju kunna börja med ta en titt på den empiriska biten. Det må vara så, att finlandssvenskan bevarat en del ord och uttryck som kan te sig ålderdomliga för många i svensktalande i Sverige. Men betyder det att den saknar mindre formella uttryck (som t.ex. de nämnda "öööh" och "typ", eller olika slanguttryck?). Sedan kan man fråga sig om det förmenta skillnaden i språkbruk beror på något särskilt språkvårdsintresse hos finlandssvenskarna. En alternativ förklaring kan ju vara att vi i Sverige tycker att uttryck som "på nejden" och "eljest" låter poetiska just för att vi inte använder dem så ofta i vardagligt språk.

Skytte kontrasterar detta med vad han verkar mena vara det ljumma intresset för språkvård i vårt land. Här verkar, enligt Skytte, "få bry sig om svenska språket".

Jag vet inte vilken typ av språkintesse och språkvård Skytte efterlyser. Alla som vill bedriva språkvård kommer att stöta på problemet, att folks uppfattningar om vad som är ett "gott" språkbruk skiljer sig väldigt mycket åt. Att tala om "bra" och "dåligt" språk är lite som att tala om "bra" och "dålig" musik, eller "fina" och "fula" kläder. Jag kanske t.ex. tycker att det låter bättre att säga "han vart glad", medan andra föredrar "han blev glad". Jag skulle då ha språkhistorien på min sida ("bli(va)" är ursprungligen ett tyskt lånord), men en del andra skulle nog uppfatta "vart" som dialektalt eller talspråkligt.

Detta behöver absolut inte innebära att språkvård är överflödigt, eller ett rent fritidsintresse. Det är ofta klokt att anpassa sig till det språkbruk som i ett visst sammanhang betraktas som "gott", och använda sig av sådana uttryck som är väletablerade i det sammanhanget.

Ibland är det svårt att säga, om det är språket som sådant någon kritiserar, eller om det är de underliggande förhållandena i samhället. Så är ofta fallet, när man diskuterar sådana språkliga frågor som handlar mer om stil, än om grammatik och språkriktighet i "snäv" bemärkelse. En typisk stilfråga kan handla om i vilka sammanhag det passar att använda sig av slanguttryck. I Sverige, liksom i många andra länder, har skillnaden mellan offentligt och privat successivt blivit mer flytande under 1900-talet. Vilket ju naturligtvis har fått konsekvenser för språkbruket. Om någon kritiserar att man använder för mycket slanguttryck i TV, kritisrar denna då i första hand språket eller samhället?

Även frågan om tilltal hänger intimt samman med hur samhället ser ut. Skall man tilltala någon med "du", "ni", eller "min herre"? Vi har ju gått ett mer "enhetligt" tilltal. D.v.s., vi använder samma pronomen ("du", om det är en person som tilltalas) i både offentliga och familjära sammanhang. Detta hänger samman med att skillnaderna mellan offentligt och privat/familjärt blivit otydligare. Man kan på sätt och vis tycka att det är en språklig förlust. Men samtidit måste man komma ihog, att det kan vara problematiskt om man hela tiden måste välja på vilket sätt man skall tilltala någon. Det kan skapa osäkerhet i många situationer (kan jag säga "du", eller skall jag använda "min herre", eller någon titel, eller...). Ett överanvändande av de mer formella eller "offentliga" tilltalen, kan vara nog så "fel" som ett överanvändande av de "familjära" tilltalen. En del skulle ogilla att bli "duade" för ofta. Men andra skulle tycka det var förnärmande (och kanske lie avståndstagande) om man använde sig av formella tilltal för ofta. Vem av dessa har rätt? Går frågan att avgöras språkvetenskapligt?

Läs även andra bloggares åsikter om språkriktighet, svenska, finlandssvenska
intressant

Språket behöver inte vara logiskt

2010-01-17T10:29:00.001-08:00

När man skall diskutera språkriktighet, finns det både bra och mindre bra argument. Exempel på mindre bra argument är sådana som försöker hänvisa till något slags grammatisk logik. Inom den offentliga språkvården var det kanske vanligare förr. I dag betraktas sådana argument vanligen med större tveksamhet. Bland "vanliga" språkbrukare är det nog fortfarande rätt vanligt att man tänker sig, att man genom olika grammatiska resonemang skall kunna bedöma huruvida olika språkliga konstruktioner är "riktiga" eller inte. Hur kan det betyda samma sak, att ett hus brinner upp, och att det brinner ner? Inte kan man väl säga "CD-skiva", CD betyder ju kompaktskiva... Ni känner nog igen argumenten. Dubbelsupinum, tautologier, och mycket annat har beskylts för att vara "ologiska" språkliga konstruktioner av språkpoliser. Nu skall vi ta en närmare titt på en konkret språkriktighetsfråga, för att se hur sådana "grammatiskt-logiska" argument kan se ut. Vi kommer också att förstå, varför moderna språkvårdare oftast inte ger så mycket för sådana argument.

En av de mest klassiska språkriktighetsfrågorna i svenskan, är om det skall heta "han är större än mig" eller "han är större än jag". I denna diskussion kan vi se, hur man ofta har hänvisat till ett slags grammatisk-logisk argumentation. Ett smått klassiskt argument, som framförts av dem som menar att det måste heta "han är större än jag", är att detta underförstått är en förkortning av "han är större än jag är". Det sägs finnas ett osynligt "är" i meningen. Man har menat, att detta beror på att "än" inte är någon preposition (som skulle följas av objektsformen mig), utan en konjunktion, som måste följas av en fullständig sats, som jag är.

Många språkpoliser har tilltalats av detta resonemang, för att sedan beklaga sig över massornas grammatiska obildning. Men om vi tittar närmare på argumentationen, skall vi se att den egentligen är rätt problematiskt. Vi kommer att förstå varför den moderna språkvården inte är så tagen av sådana typer av argument.

Hur kan man egentligen veta att det skall heta "större än jag"; och inte "...än mig"? En premiss i argumentationen är, att "än" är en konjunktion. En sådan måste följas av en hel sats. En hel sats måste ha ett verb, som t.ex. är, och ett subjekt. Jag är är en fullständig sats, med jag i subjektsform, och verbet är.

Nu kan man fråga sig, vad är det som säger att vi måste förstå "än" som en konjunktion? Varför skulle man inte kunna tolka det lilla ordet som en preposition istället? Då skulle det vara naturligt om det följdes av objektsformen mig. (Prepositioner följs ju regelmässigt av objektsformer i svenskan.) Vi skulle då ha en alternativ grammatisk analys av påstående "han är större än mig/jag". Och vad är det som säger att denna alternativa analys (som säger att "än" är en preposition som följs av ett objekt), måste vara mindre riktig än den "ursprungliga" analysen (den som sade att "än" är en konjunktion som följs av en underförstådd satsförkortning)? Inget logiskt, vad jag kan se. Vi kan tillägga, att det faktiskt finns massor av språk, som skulle använda sig av en preposition och/eller objektsform i motsvarande meningskonstruktioner.

Och det roliga slutar inte här... Vill vi verkligen ge språkpoliserna svar på tal, kan vi gå ännu längre. Anta att vi nu gick med på att det verkligen finns ett osynligt "är" som spökar. Varför skulle det inte kunna heta "han är större än mig är"? Ja, normalt skulle vi ju inte ha objektsformen "mig" i en sådan "subjektsposition". Men vänta nu... vad menar vi med "i normala fall"? Om det nu uppenbarligen finns en massa människor som säger "han är större än mig", och vi är övertygade om att det "egentligen" finns ett osynligt "är" med, då måste vi väl gå med på att det i vissa fall faktiskt är acceptabelt att använda sig av "mig" även för subjekt. Det tycks alltså vara på sin plats att säga "han är större än mig är", i de fall då det lilla ordet "är" är osynligt. Den grammatiska regeln i svenskan skulle då inte bli att subjekt alltid skall stå i subjektsform, och att objektsformer bara används för objekt av olika slag. Nej, om vi ville beskriva svenskans grammatik på ett adekvat sätt, skulle vi vara tvungna att formulera en regel som sade något i stil med att vissa typer av subjekt i vissa fall kan stå i objektsform (nämligen, i de fall då verbet är "osynligt").

Men då kanske någon undrar, vad är nu detta för stolligheter? Inser inte alla att subjekt och objekt är helt olika saker, och att de därför måste markeras med olika former? Nja, "måste" och "måste" - det kan man förstås diskutera. Det finns massor av språk där man inte skiljer mellan subjekts- och objektsformer. I svenska gör vi ju den åtskillnaden bara i fråga om personliga pronomen, inte i fråga om vanliga substantiv eller namn. Och vad gäller språk som skiljer mellan olika kasusformer på substantiven, är det inte alls säkert att den skillnaden måste gå mellan just subjekt och objekt. Vissa språk använder t.ex. olika former för subjekten, beroende på om de står i transitiva eller intransitiva satser (d.v.s, subjekten i en sats får olika form beroende på om det finns ett objekt i satsen). Att vi i svenskan har olika former för just subjekt och objekt är en historisk tillfällighet.

Liknande resonemang kan man föra i fråga om många andra omdiskuterade grammatiska konstruktioner. (Jag kommer att diksutera en del av dem här i bloggen.) Om språkpoliserna försöker hänvisa till någon viss grammatisk analys för att hävda att det "måste" heta på ett visst sätt, kan man oftast konstruera lika rimliga grammatiska analyser som talar för att det lika gärna kan heta på något annat sätt. Vilken av analyserna som betraktas som "den riktiga", är som regel en fråga om historiska tillfälligheter. Och om man någon gång inte skulle kunna påvisa någon generell grammatisk regel som kan förklara ett visst språkbruk, kan man alltid säga att vi har ett oregelbundenhet just i det fallet. Många språk är ju fulla av oregelbundenheter, vilket var och en som försökt få grepp på t.ex. tysk grammatik kan intyga.

Vad som betraktas som ett "riktigt" språkbruk, handlar om konvention snarare än om logik.

Läs även andra bloggares åsikter om språkriktighet, logik, grammatik, språk
intressant

Nye eller nya tränaren - vad skall det heta?

2010-01-12T11:16:00.000-08:00

Adjektivens genusböjning är ett kapitel i svenskans grammatik, där bruket är rätt snårigt. Bör det heta "vår nye tränare", eller skall man skriva "vår nya tränare"? En gång i tiden skilde vi mellan maskulina och feminina substantiv i svenskan. Detta försvann dock från det svenska standardspråket mot slutet av 1800-talet. När det gäller adjektiven däremot, har vi däremot haft kvar speciella maskulina former på -e: Nye, gamle, 20-årige, etc. Till skillnad från den feminina och neutrala formerna nya, gamla, 20-åriga.

Såväl bruket av e-formerna, som normföreställningar därom, skiljer sig dock mellan olika språkbrukare. Det är inte alltid så lätt att få koll på vad som egentligen gäller.(Språkriktighetsboken ger en del allmänna riktlinjer.) Det finns en del dialektala skillnader. I stora delar av Sverige är a-formerna dominerande i talspråket. E-formerna används främst i skrift, vilket torde ge dem en lite formell karaktär. Det är framför allt i Götaland som e-formerna är vanliga i tal.

En tendens på senare år, är att e-formerna verkar breda ut sig. De verkar användas generellt om människor, inte enbart om män. Till och med när man uttryckligen syftar på kvinnor, kan man numera stöta på e-formerna. Vilket irriterar en och annan. Kanske är vi på väg att få en uppdelning mellan animat och inaninat, eller mellan människor/personer och ting. Där e-formen används om de förra, och a-formerna om de senare.

Vad kan detta bero på? Kanske finns det lite av hyperkorrektion bakom. I stora delar av Svealand används e-formerna främst i skrift. Kanske får detta en del att uppfatta dem som formellare eller artigare. En anledning skulle också kunna vara, att e-formerna ofta använts om sådana befattningar i samhället, som det tidigare mest var män som hadde. "Den svenske utrikesministern". "Bäste student". "Vår nye chef". När vi efterhand fått fler och fler kvinnor på sådana befattningar, har de gamla e-formerna levt kvar.

För mig känns det ovant att använda e-formerna då det uttryckligen är kvinnor man syftar på. Jag är van vid det mellansvenska bruket, där a-formen är den "vanliga", och e-formen är en mer markerad form, som helst bara används när det uttryckligen är en manlig individ som åsyftas. Och då främst i skriftspråket. I talet är det mest a-formerna som gäller.

Kanske har en del från de sydliga delarna av vårt land lättare för att acceptera de nya användningarna av e-formerna. Kanske uppfattar man inte e-formerna som lika "markerade", om man använder dem oftare i tal. Kanske tycker en del sydsvenskar att det är lika "fel" att använda a-former om män, som att använda e-former om kvinnor. Och sedan finns det faktiskt svenska dialekter där e-formerna använts mer generellt, även om kvinnor. "Lille söte katta" var det natuliga på Astrid Lindgrens Vimmerbydialekt. Formen "katta" visar att det var fråga om ett feminint substantiv.

Läs även andra bloggares åsikter om svenska, adjektiv, språkriktighet, grammatik, grammatiskt genus, språk
intressant

Twitter - årets språkhändelse?

2010-01-04T02:44:00.001-08:00

På Språktidningens webbplats kan man vara med och rösta fram "årets språkhändelse". Det alternativ som ledde när jag var inne och röstade, var det att Sverige fått en språklag under året, som slår fast att svenskan skall vara landets "huvudspråk". Det var också det förslag som fick min röst. Andra alternativ var bl.a. att Svensk Ordbok kommit ut, och att det numera är tillåtet med "könskonträra" namn. Det vill säga, män kan ta traditionella kvinnonamn, och vice versa.

Ett alternativ, som inte hade fått så många röster, var att twittrandet slagit igenom. För dem som undrar, kan meddelas att twitter är en så kallad microblogg, där man skriver korta bloggposter. I fallet Twittwer betyder "kort" högst 140 tecken. Några djupare resonemang blir det knappast tal om. Poängen med Twitter är snarare att man snabbt skall kunna meddela enkel information, eller tipsa om saker och ting.

Jag tror inte vi skall underskatta sådant som Twitter. Många gånger kan det vara sådana teknologiska förändringar, som gör att språket förändras/utvecklas/förslappas (vilken värdering vi nu vill lägga i sådana processer...). Det är lätt att tänka, att språket nog är något som regleras och fastslås av akademier eller statliga språknämnder, genom mer eller mindre explicita diktat. Om folk uttrycker sig på ett annat sätt än vad man själv fick lära sig, förklaras detta med att de på grund av något slags "förslappning" inte "vet" vad det "egentligen" heter. Om man ser så på språklig utveckling, är det självklart att politiska beslut som t.ex. språklagen, blir de viktigaste faktorerna för språklig utveckling.

Men verkligheten tycks vara den, att explicit formulerad språkpolitik på sin höjd är en del av förklaring bakom språklig förändring (eller utveckling/förslappning). När det gäller det skrivna språket kan beslut "uppifrån" ha en viss inverkan, som vid t.ex. 1906 års stavningsreform. Men när det gäller sådant som grammatik, ordförråd och uttal, så får man acceptera att det till stora delar är sådant som växer fram spontant. Och även när det gäller stavning, är det ytterst upp till språkbrukarna om de vill acceptera de stavningar som de språkliga auktoriteterna rekommenderar. Vi har inte haft någon genomgripande stavningsreform sedan 1906. De förändringar som skett, har rört enstaka ord.

Om språklig förändring inte (till största delen, i alla fall) beror på uttryckliga diktar från överheten, vad beror den då på? Man skulle kunna kapitulera, och skylla på slumpen. Det råkade bara vara så, att vi slutade kasusböja här i Sverige fram emot senmedeltiden. Men att skylla på "slumpen" eller "tillfälligheter", är något som de flesta forskare vill undvika, något som de tar till i sista hand. Det gäller även språkforskare.

Det man ofta kan ta till, för att förklara förändringar i språket, är olika sociala förhållanden i samhället. Sådant som hur vi bor, hur vi flyttar, vilka vi kommunicerar med, vad vi arbetar med, vilka framtidsplaner vi har, är sådant som påverkar hur vi uttrycker oss. Många gånger är det inte fråga om någon direkt eller medveten påverkan, utan om en indirekt eller omedveten sådan.

Hur skall vi förklara t.ex. de förändringar som inträffade under senmedeltiden, under den s.k. yngre fornsvenskans tid? Då skedde det ganska genomgripande förändningar i det svenska språksystemet, som bröt med den äldre fornsvenskan, och lade grunden för den "moderna" svenskan. Vårt ordförråd översköljdes av lågtyska ord, och delar av den fornsvenska grammatiken försvann (bl.a. det mesta av kasusböjningen). Vi kan nog inte skylla på slumpen, och det var knappast någon språknämnd som hade kommit fram till att lågtyska uttryck var "bättre" än de inhemska. Istället är det naturliga förklaringen, att vi påverkades av den omfattande handeln med nordtyska städer.

Eftersom tyskan var lite av ett "statusspråk", blev det naturligt att man tog in en massa lågtyska ord. Ungefär som att vi vid senare tidpunkter lånat en massa från franskan och engelskan. Hur är det med de grammatiska förändringarna, som kollapsen av det fornsvenska kasussystemet? Det tycks vara så, att språk som har lite av "kreolkaraktär" (blandspråkskaraktär), tenderar att förenkla sina böjningsmönster.

Låt oss nu gå tillbaka till ämnet för denna tråd - Twitters (och liknande sociala mediers) inverkan på språket. På viss lär de sätta sina spår. De "nya medierna" har redan bidragit till att skillnaden mellan tal och skrift, och mellan offentligt och privat, suddats ut. Vi har fått en rad nya genrer av skriven text, som till sin karaktär ligger nära det traditionella talspråket. Kommer Twitter att bidra ytterligare till denna trend? Eller har trenden redan gått så långt den kan komma?

Något som är intressant är att ett inlägg på Twitter får innehålla maximant 140 tecken. Alltså torde detta medium främja kortfattade formuleringar, ungefär som "traditionellt" SMS:ande. Samtidigt riktar sig Twitter (eller det är i alla fall tänkt att rikta sig till...) en större publik. Detta ställe vissa krav på tydlighet. Kanske kommer twitter att utmana språkets struktur till dess gräns: hur mycket kan man förkorta ett yttrande, utan att det blir obegripligt? Vad i språket är nödvändigt för förståelsen, och vad kan man "hoppa över"? Men sedan återstår förstås att se, hur mycket av förkortade "twitterspråket" som slår igenom även i andra språkliga sammanhang. Det behöver inte alls vara så, att kortare uttryck är mer "naturliga", och att vi tar varje tillfälle att undvika "onödiga" utvikningar. Det kan tvärtom vara en svår konst att uttrycka sig korfattat. En konst som vi inte ger oss in på om vi inte är tvungna därtill. Får vi väl tillfälle att använda oss av längre och fylligare uttryck, gör vi nog ofta det.

SVD

Läs även andra bloggares åsikter om twitter, sociala medier, internet, svenska, språkförändring, språk
intressant

Slarvigt uttal

2009-12-18T03:55:00.000-08:00

Så var det dags för det utlovade andra inlägget i serien om dubbelsupinum. Jag tänkte ta och ställa frågan, hur dubbelsupinum har uppkommit. Det är kanske inte riktigt helt klarlagt. Språkriktighetsboken spekulerar att dubbelsupinum kan ha uppkommit av tydlighetsskäl. I många svenska dialekter tenderar ändelserna i preteritum- och supinumformerna att falla bort i uttalet. Det kan vara svårt att höra någon skillnad mellan de olika formerna av verbet ropa i följande fall:

Att ropa. (infinitiv)
Han ropa(de) (preteritum, kallas även imperfekt ibland)
Han har ropa(t) (supinum)

Om genom att dubbelteckna supinumformen, skulle man kunna kompensera för den tydlighetsförlust som de uteblivna ändelserna medför. Det verkar vara den tanke som språkriktighetsboken är inne på. En annan tänkbar förklaring, är att vissa ord felanalyserats hos vissa språkbrukare. Om supinumändelsen ofta faller bort, kanske vissa språkbrukare tror att det som "egentligen" är en infinitivform, är en "reducerad" supinumform. Alltså: man uppfattar "vi hade hunni(t) städa" som "vi hade hunni(t) städa(t)".

Vad som talar för att dubbelsupunum skulle vara ett resultat av ändelsebortfall, är att konstruktionen är vanligast i mellansvenska dialekter. Det tycks också vara i just dessa dialekter, som bortfall av dåtids- och supinumändelserna är vanligast. Något liknande gäller i färöiskan, där dubbelsupinum är vanligt i alla stilnivåer. Det färöiska talspråket kännetecknas av en ganska omfattande reduktion, där stavelser och bokstäver har en tendens att "försvinna".

Vi skall vara på det klara med, att detta bortfall av ändelserna är något som har gamla anor i många svenska dialekter. Det är definitivt inget resultat av något modernt "språkligt förfall", orsakat av dataspel eller MTV. Trendeden tycks snarare ha varit, att det blivit vanligare att uttala dåtidsändelserna under 1900-talet. Detta ligger i linje med en allmän tendens till ökat läsuttal i svenskan. Det vill säga, att man uttalar orden som de stavas, som t.ex. när man i dag ofta säger "flickor" istället för "flicker", som var det vanliga uttalet i äldre tid.

Just det här med reducerat ("slarvigt") uttal, tycks ju vara något som många språkpoliser hänger upp sig på. Sådana kan med en hånfull underton måla upp framtidscenarier, där språket helt brakat samman, och folk bara kan ge ifrån sig obegripliga mumlanden.

Men jag tror vi kan vara helt lugna. Något sådant kommer alrig att ske. Vi kan vara säkra på, att folk kommer att tala lika tydligt och klart i alla tider, genom hela historien. Åtminstone på ett ungefär. Det ligger visserligen i vårt egenintresse att kunna uttrycka oss så kortfattat och enkelt som möjligt. Men det ligger även i vårt egenintresse, att vi skall bli förstådda. Det är rimligt att anta, att dessa två tendenser kommer att balansera varandra i det långa loppet. Tendensen att uttrycka sig kortfattat, kommer att leda till att en del "överflödiga" bokstäver, stavelser och ord försvinner. Men tendensen att vilja göra sig förstådd, kommer att leda till att vi i vissa fall kommer att välja längre eller tydligare uttryck, och undvika sådana som lätt leder till missförstånd, eller blir för otydliga.

En dialekt, eller språklig varietet, som är mer "otydlig" i ett avseende, kan mycket väl vara mer tydlig i ett annat avseende. Vi kan ju ta de dialekter där man ofta inte uttalar dåtidsändelserna. Det vill säga, där man säger kalla' istället för kallade eller kallat. Man kan ju tycka att detta gör språket mindre tydligt, eftersom man inte skiljer mellan infinitiv, preteritum och supinum. Men då skall vi tänka, att det är inte i alltid som ändelserna -de och -t faller bort. Vi skall tänka på, att dessa ändelser inte bara används i de "vanliga" dåtidsformerna (preteritum och supinum), utan även i perfektparticipen. Medlemmarna har blivit kallade till mötet. Jag tror, att i fråga om perfektparticipen, så uttalas ändelserna -de och -t, även i de dialekter där samma ändelser faller bort i preteritum respektive supinumformerna. Så, om en dialekt inte skiljer mellan infinitiv och preteritum, så skiljer den nog mellan preteritum och perfektparticip.

Det finns fler exempel på detta. Infinitivmärket "att" uttalas ofta "å". Detta gör att det lilla ordet kan vara svårt att skilja från konjunktionen "och", som ju också den ofta uttalas just "å". En och annan språkpolis tänker kanske, att det måste väl göra språket mindre uttrycksfullt, om man inte kan skilja mellan "och" och "att". Men då måste vi tänka på, att det inte är alla "att" som uttalas "å". "Att" är i själva verket två ord. Dels har vi infinitivmärket "att", som i "det är bara att springa". Dels har vi konjunkitionen "att", som i "jag sade att han skulle springa". Det är bara infinitivmärket "att", som uttalas "å". Konjunktionen "att", däremot, uttalas som regel alltid "som den stavas". De varieteter av svenska som inte skiljer mellan infinitivmnärket "att" och "och", skiljer alltså mellan infinitivmärket "att" och konjunktionen "att".

Det finns många exempel, där det är det formella skriftspråket som är mer korthugget än det informella talspråket. Jämför skriftspråkets "vår" och "er" med talspråkets "våran" och "eran". Eller "medan" med "medans". Dessutom tycks vissa ord som "så" och "då" vara vanligare i talspråket. Man skulle också kunna tänka sig att den i talspråket allt vanligare formuleringen "vart bor du" (vars spridning, måste jag medge, inte är något som jag applåderar eller tänker påskynda...), istället för den traditionella/skriftspråkliga formuleringen "var bor du", har uppkommit av tydlighetsskäl. Detta är en gissning som görs i Språkriktighetsboken.

Men tänk om nu hela systemet med tidsböjning av verben skulle förvinna. Då skulle vi väl verkligen förlora en hel del uttryckskraft i språket? Jag tror faktiskt inte att detta måste leda till någon större förlust för vår förmåga att kommunicera. Det finns nämligen i dag massor av språk där man inte tidsböjer verben. I sådana språk måste man kanske vara mer uppmärksam med hur meningarna är konstruerade, för att undvika eventuella missförstånd. Alltså, då man gör de enkelt för sig i en del av språket, måste man vara lite mer uppmärksam med en annan del av språket.

Läs även andra bloggares åsikter om språkpoliser, grammatik, supinum, uttal, talspråk, språk

intressant

Dubbelsupinum och logik

2009-12-12T07:06:00.000-08:00

Jag har visst inte bloggat här på ett tag. Det kanske är bäst att försöka knåpa ihop något. Så att man håller bloggeländet vid liv... Så här i adventstider tänkte jag ta och förgylla er tillvaro med en rafflande serie om dubbelsupinum. Håll i hatten, nu börjar det. Uppföljning kommer (om vi har tur) om några dagar.

Så kallat dubbelsupinum, eller dubbelt supinum är en vanlig språklig konstruktion i mina trakter. Dock har den retat mången språkpolis. Dubbelsupinum innebär att man sätter två supinumformer efter varandra i en verbkedja. Som i t.ex. "hade du velat haft en sådan här?" Eller: "vi hade kunnat ställt oss där borta". Sådana konstruktioner är mycket vanliga i mellansvenskt talspråk, och har så varit sedan senmedeltiden. Dock har det uppfattats som vardagligt och talspråkligt. I det nationella svenska skriftspråket skriver man vanligen "hade du velat ha en sådan här?", respekive "vi hade kunnat ställa oss där borta". Supinum plus infinitiv, alltså.

Eftersom dubbelsupinum inte etablerat sig i det nationella svenska skriftspråket, har konstruktionen stämplats som "felaktig" av många språkriktightsivrare. Språkriktighetsboken, som kom ut för några år sedan, redogör kortfattat om det historiska fördömandet av dubbelsupinum. Konstruktionen har anklagats för att vara "ologisk" och "tautologisk". Språkriktighetsboken avvisar dessa anklagelser, och menar att det handlar om en stilfråga. Dubbelsupinum ger helt enkelt ett ledigt och talspråkligt intryck.

Jag tycker Språkriktighetsbokens milda bedömning visar på en mognad inom språkriktighetsdebatten. Det gäller för övrigt bokens behandling av många andra frågor också. I bokens inledande kapitel, som handlar om olika generella riktighetskriterier, ställer man sig avvisande till att hänvisa till bl.a. etymologi och logik som kriterier på språkriktighet. Man diskuterar s.k. inlärd irritation. Det vill säga, att folk hakar upp sig på visa språkliga konstruktioner, inte på grund av deras spontana språkkänsla, utan för att de blivit drillade att betrakta vissa språkliga konstruktioner som "felaktiga".

Just sådana språkriktighetsargument som hänvisar till logik och/eller etymologi, tycks vara rätt populära hos många av vardagens språkpoliser, men får desto mindre stöd från språkvetare och professionella språkvårdare i dag. Istället intresserar sig modern språkvård mycket för hur olika språkliga uttryck faktiskt uppfattas i olika sammanhang. Det gäller få kommunikationen att flyta på så bra som möjligt, och då är det bra att undvika sådana formuleringar som låter konstigt, eller som strider mot människors språkkänsla.

Ytterst tror jag att argumenten utifrån etymologi och logik baserar sig på en mer grundläggande intuition, nämligen att det finns något i språket "i sig" som gör att vissa uttryck är riktiga, och andra är felaktiga. Jag tror någon sådan intuition figurerar (kanske outtalat) i många språkliga diskussioner "till vardags", hos folk som inte är professionella språkvårdare eller språkforskare.

Just argumentet utifrån logik är rätt skumt. Ofta är det, som Språkriktighetsboken påpekar, rätt oklart vilka logiska regler som "felaktiga" språkliga uttryck tänks bryta mot. I en del enskilda språkriktighetsfrågor har man framfört argument som sägs bygga på logik. Men när man undersöker saken lite närmare, kan man lägga fram minst lika "logiska" argument för de "felaktiga" uttrycken. Ser man sig om bland språken i världen, så kan man ofta se, att i många av dem är det fullt accepterat att använda sig av konstruktioner som svenska språkpoliser betraktar som "ologiska". Vad gäller dubbelsupinum är det helt accepterat i färöiskan, i alla stilnivåer. Så vitt jag vet finns det inget som säger att färingar skulle vara mindre logiska för det.

Så, om man nu vill vända sig mot dubbelsupinum, kan man inte använda sig av (kvasi)-logiska argument. Man kan inte hänvisa till hur det "egentligen" heter. Och det språkhistoriska argumentet är tveksamt. Dubbelsupinum har ju funnits i många hundra år, och torde därför vara en i högsta grad etablerad konstruktion i många svenska dialekter. Om man nu skulle tycka att allt som tillkommit i svenskan sedan medeltiden är oacceptabla nyheter, ja, då kan man väl åtminstone vara konsekvent. Man borde i så fall böja alla substantiv i fyra kasus, skilja mellan maskulinum och femininum, och man torde hålla sig med såväl ordförråd som stavning och uttal som är tämligen svårbegripliga för oss andra.

Nej, det man kan hämnvisa till, är det stilistiska. Att dubbelsupinum av många uppfattas som en konstruktion som hör talspråket till, och då kanske till och med det lediga talspråket.

Läs även andra bloggares åsikter om svenska, språkriktighet, grammatik, verb, supinum, dialekter, talspråk, språk
intressant

Steven Pinker om språkpoliser

2009-11-26T13:39:00.000-08:00

Jag läste nyligen Steven Pinkers bok "the Language Instinct". Egentligen för sent, kanske, med tanke på mitt språkintresse. Men nu är den läst, hur som helst. Och det var i mångt och mycket en givande läsning. Den grundläggande tesen är, att människans språk bygger på ett medfödd språkförmåga, en "språkinstinkt". Därav bokens namn. Denna kontrasteras mot en "klassisk" syn på språket, enligt vilken språket ses som en kulturell produkt, eller kanske som något som skapas av experter och förståsigpåare, och som kräver inlärning för att tillägnas.

Pinker menar, att språket är något som är skilt från mänsklig intelligens i allmänhet. Som skäl för detta anförs att en del människor kan ha nedsatt språkförmåga, utan att för den sakens skulle behöva ha nedsatt förmåga till logiskt tänkande. Och tvärtom, en del kan ha nedsatt intelligens, men ändå ha en god språklig förmåga. Pinker vänder han sig emot sådana tankegångar som säger att "språket styr tanken", och att "man kan inte tänka utan ett språk". Tankegångar som tycks vara populära i olika former av "postmodernt" tänkande. Tanke och språk kan i princip pågå ganska oberoende av varandra, enligt Pinker.

I fråga om hur människans "språkinstinkt" fungerar, menar Pinker att den har två delar. Den ena delen utgörs av vårt mentala ordförråd. Denna består av allt som måste memoreras för sig självt. Den andra delen består av vår grammatiska förmåga. Denna innehåller en massa regler, som vi kan tillämpa på orden i vårt mentala ordförråd för att bilda begripliga yttranden. Denna tudelning av människans språkförmåga, i ett mentalt ordförråd och en mental grammatik, kommer han tillbaka till i boken "Words and Rules", vilken jag håller på att läsa just nu.

Olika kapitel tar upp olika aspekter av mänskligt språk. Ett kapitel ger en översikt över de mänskliga språken, hur de har utvecklats, och hur de kan sammanföras i språkfamiljer. Trotts de stora yttre likheterna, finns det en hel del gemensamma drag, som kan förklaras av att vi har en medfödd, universell språkförmåga. Framför allt är det många implikationssamband mellan olika språk, som Pinker lyfter fram. Alltså, samband som säger att "om ett språk har A, så har det också B". Ett klassiskt exempel, som Pinker lyfter fram, är att om ett språk har verbet före objektet, så har det (i de flesta fall) prepositoner, men om ett språk har objektet före verbet, så har det (i de allra flesta fall) postpositioner. (Det vill säga, i det första fallet heter det: "jag tittar på dig", i det andra fallet heter det "jag dig på tittar".)

Det kapitel som fått mest uppmärksamhet, är det om "language mavens". Min väldigt ungefärliga översättning av detta uttryck får bli "språkpoliser". Pinker går rätt hårt fram mot mycket av den traditionella normativa grammatiken. Jag kan inte låta bli att återge Pinkers egna ord om dessa självutnämnda "experter" på språk:

"Most of the prescriptive rules of the language mavens make no sense at any level. They are bits of folklore that originated for screwball reasons hundreds of years ago (...) The rules conform neither to logic nor to tradition, and if they were ever followed they would force writers into fuzzy, clumsy, wordy, ambiguous, incoprehensible prose..." (sidan 385)

Han går sedan igenom ett antal konkreta exempel på förmenta "felaktigheter", som olika språkpoliser gått till storms mot. Pinker visar, att många av de "felaktiga" språkliga formuleringarna, ofta är minst lika logiska som de formuleringar som den normativa grammatiken förordar. Pinker menar, att många av den normativa grammatikens regler mest fungerar som ett slags sociala markörer. Typ, "vi som vet att det egnetligen heter si snarare än så, vi är lite mer bildade och lite fiiinare än vad de andra är".

Pinker menar att språkpoliserna ofta är ganska okunniga om modern lingvistisk forskning. Om det nu är så, som Pinker menar, att människan har en medfödd grammatisk förmåga, som är mer eller mindre universell, vore det ju fullt naturligt att anta att alla människor har en ungefär lika bra inre grammatik. Mot slutet av kapitlet medger har, att det skrivna språket kan behöva en viss vägledning. (Skriften är ju inte medfödd, som det talade språket är). Men denna vägledning bör sträva efter klarhet och begriplighet i skrivandet, och inte efter att upprätthålla en massa regler som finns till bara för att en massa förståsigpåare har fått för sig att det ska vara på ett visst sätt.

Sammanfattningsvis, så måste jag säga att Pinkers bok givit mig många intressanta infallsvinklar på språk, från en av de riktigt stora auktoriteterna. Allt kanske man inte behöver hålla med, precis. En del saker har man onekligen sina reservationer mot... Vissa av kapitlen, som är mer biologiskt eller naturvetenskapligt inriktade, kan kanske kännas lite tunga för en del läsare. Men jag anser mig ha fått behållning av boken.

Läs även andra bloggares åsikter om lingvistik, språkpoliser, språkriktighet, grammatik, språk
intressant

Olämpliga nyord

2009-11-03T06:32:00.000-08:00

Det kan vara rätt intressant att titta i gamla uppslagsverk, för att se hur man såg på saker och ting förr i världen. Nu har vi ju gamla Nordisk Familjebok fritt tillgänglig på nätet. Både den gamla 1800-talsupplagan och lite yngre "Uggle"-upplagan från 1900-talers tidigare del. Man måste säga, att ibland beskrev man saker och ting på ett sätt som vi nog inte skulle beskriva dem i dag. När det gäller hur vi beskriver historia, religion och kulturfenomen, har dagens vetenskap nått en högre grad av objektivitet och saklighet. Vi skiljer mellan beskrivningar och värderingar, och är inte så intresserade av att tala om vad som är högtstående respektive primitivt.

Att uppslagsverksförfattarna i äldre tid inte alltid nöjde sig med att beskriva saker och ting, utan även ville tala om för oss vad som ska tycka om saker och ting, får vi fler exempel på. Den nyare Uggle-upplagans artikel om isländska får vi veta att en del av de nya ordbildningar som gjorts i purismens namn är mindre lämpliga. ("af tvifvelaktigt värde") Av de nyord man ansåg vara mindre lämpliga nämns bl.a. "javnaðarmadur" (socialdemokrat, socialist).

Vidare tycks de båda upplagorna säga emot varandra. I 1800-talsupplagan får vi veta att isländskan har goda möjligheter till nybildningar. I Uggleupplagan har dessa möjligheter blivit betydligt sämre...

Läs även andra bloggares åsikter om isländska, purism, neologismer, språk
intressant

Tecken, bokstäver, etc - vilket är det smartaste sättet att skriva på?

2009-10-30T09:59:00.000-07:00

I dag var jag inne en sväng på stadens bibliotek, vilket bl.a. gav mig tillfälle att kika i en bok om olika skrftsystem, författad av Lars Melin. Den finns som bekant olika sätt som man kan skriva på. Tecknen vi använder oss av kan representera enstaka ljud, kombinationer av ljud (som i olika former av stavelseskrift), eller hela ord eller morfem (som de kinesiska tecknen).

Jag hade sedan tidigare planerat att skriva lite om för- och nackdelarna med olika skriftsystem. Melins bok gav mig ytterligare inspiration. Och då är det väl lika bra att göra slag av saken.

Rent historiskt är ju det "kinesiska" systemet, där varje tecken är knuten till ett ord eller en viss betydelse, snarare än till vissa ljud, ett äldre system. Skriften har utvecklats från stiliserade avbildningar. Att koppla de enstaka tecknen till ljud (antingen enskilda ljud, eller kombinationer av ljud), är en senare utveckling. Men likväl är det en utveckling, som skett hos de flesta skriftsystem. Det är i dag bara de kinesiska tecknen, som till stora delar är knutna till betydelse, snarare än ljud. Och även vad gäller dessa tecken, så är det inte riktigt sant att de bara är kopplade till betydelse. Den största gruppen kinesiska tecken består av två delar, varav en är kopplad till betydelsen, och en är kopplad till uttalet.

Det finns många mellanstadier mellan rena "ord-skrifter", eller logografiska skriftsystem, som de brukar kallas (där varje tecken står för ett ord, och varje ord har ett eget tecken), och rena alfabet (där varje tecken står för ett ljud, och varje ljud i språket har ett eget tecken). Ett mellanting är ju att, i likhet med japanerna, hålla sig med stavelseskrift. Ett annat mellanting är att ha ett alfabet, där bara vissa av språkljuden skrivs ut. Så gör man ju i de olika konsonantalfabet, som används för att skriva hebreiska och arabiska.

Det är lite dubbeltydigt att tala om utveckling i sådana här sammanhang. "Utveckling" kan ju syfta på en neutral beskrivning av vad som hänt med olika skriftsystem. Men det är också lätt hänt att man lägger in en värdering i begreppet "utveckling". Det ä lätt hänt, att man tänker sig att vårt latinska alfabet skulle vara en "bättre" skrift, som nått ett slags högre evolutionärt stadium. Melins bok verkar vilja problematisera just sådana tankar, genom att påvisa hur t.ex. konsonantalfabet, men även en sådan röra som de japanska skriftsystemen kan tyckas utgöra, faktiskt kan vara ganska rationella i vissa avseenden.

Vad gäller de hebreiska och arabiska konsonantalfabeten, måste vi förstå dessa mot bakgrund av de båda språkens karaktär. I arabiska och hebreiska (som båda är semitiska språk), finns det förhållandevis få vokalfonem. Det är sällan som vokalerna är betydelseskiljande på något avgörande sätt. Varje ord på hebreiska eller arabiska, bygger oftast på en rot, som består av vanligtvis tre konsonanter. Vokalerna har som främsta uppgifta att anger sådant som böjningar eller olika grammatiska funktioner. Men de ger sällan eller aldrig ordet någon radikalt ny betydelse. Och det kan ju faktiskt vara rationellt att hoppa över sådana tecken som ändå sällan har någon avgörande betydelse för förståelsen. Nu kan man ju, om man vill, ange vokaler på både hebreiska och arabiska (genom små prickar och dylikt över eller under konsonanterna), men det är inte obligatoriskt, och görs inte så ofta, vad jag förstått. Melin skriver att det verkar som om många studenter finner det som en lättnad att inte behöva sätta ut vokalerna. Det blir lite mindre för skribenten att bekymra sig över, helt enkelt.

Efter att ha skummat igenom kapitlet om kinestecken, kom jag fram till kapitlet om de japanska skriftsystemen. Japanerna håller ju sig med inte mindre än tre olika skriftsystem. Dels har de kinesiska tecken ("kanji" på japanska). Dels har de två inhemska stavelseskrifter (hiragana och katakana), som ursprungligen utvecklats genom att man förenklat olika kinesiska tecken. Kanji används som regel för ordrötterna. Hiragana används för olika böjningsändelser. I kinesiskan böjer man ju inte orden, vilket man ju däremot gör i japanskan. När de kinesiska tecknen lånades in i japanskan, var man därför tvungen att komma på något sätt att beteckna olika böjningsformer. Den lösning som kom att etableras, var att använda stavelseskriften hiragana för att representera böjningssuffixen. Katakana slutligen, används bland annat för att skriva utländska namn och lånord.

Vid en första anblick kan det ju tyckas som om japanerna har gjord det väldigt omständligt för sig. Inte nog med att japanerna tvingas pränta in en massa närmast obegripliga kinestecken, utan de måsyt även lära sig inte bara ett utan hela två inhemska skriftsystem. Vore det inte enklare att bara ha kvar ett av systemen, eller kanske att helt enkelt gå över till västerländska bokstäver? Det är lätt att tänka så, när man först bekantar sig med de japanska skriftsystemen. Men enligt Mellins bok, verkar det som om japanerna får utdelning för den relativt höga inlärningströskeln. Det verkar som om japarnerna kan läsa ganska snabbt. Det verkar hänga samman med att man har olika skriftsystem för ordens rötter, och för de olika böjningssuffixen. De kinesiska kanji-tecknen används för rötterna, och dessa anger ämnet för texten. Hiragana används för att ange grammatiska funktioner. På detta sätt kan man snabbt får klart för sig vad texten handlar om.

Så långt Mellins bok. Jag lade den ifrån mig straxt efter att ha läst om japanskrifterna. Jag har ju faktiskt andra saker att ägna mig åt än att sitta på biblioteket hela dagarna.

Jag har i alla fall fått det ännu mera klar för mig, att det är långt ifrån uppenbart vilket sätt att skriva på som är det mest rationella. Jag kom att tänka på vad jag läste i Språkriktighetsboken, i det inledande kapitlet om språkliga normer. Bra språkliga normer bör vara lätta att lära in, lätta att tillämpa, och lätta att förstå. Olika språkliga normer kan vara lätta på olika sätt. En norm som är lättare att lära in, kanske är svårare att förstå för den som läser, etc. Språkriktighet handlar mycket om att väga olika typer av enkelhet mot varandra, och försöka nå en optimal avvägning. Detta kan man ju tillämpa på olika skriftsystem. Ett "vanligt" alfabet, som vi är vana vid, är lätt att lära. Varje tecken står för ett ljud, i princip. Enkelt och bra. I ett konsonantalfabet hoppar man över många av ljuden. Som Mellins bok påpekar, kan det krävas mer övning för att förstå en kosnonantskrift. Man måste ju själv "lägga till" vokalerna. Å andra sådan, blir det ju lättare att skriva, om man kan hoppa över en del tecken. Även de japanska skriftsystemen är ju svårare att lära in. Men om man väl kan dem, är de enkla att läsa.

Enkelhet i en ände kan leda till svårigheter i en annan, och vice versa.

Läs även andra bloggares åsikter om skriftsystem, japanska, hebreiska, arabiska, alfabet, katakana, hiragana, språk
intressant

Även "språk" är ett lånord, det heter "tungomål" på ursvenska...

2009-10-23T12:21:00.000-07:00

Är det en fara att vi använder oss för mycket av engelska uttryck i Sverige? Riskerar detta att utarma det svenska språket? Kommer vi kanske en dag att ha gått över helt och hållet från svenska till engelska? På SVD:s Brännunkt kan vi i dag ta del av en debattartikel, skriven av en företrädare för nätverket Språkförsvaret, som kritiserar det tilltagande bruket av Engelska namn i olika sammanhang. Turning Torso och Kista Science Center är exempel på benämningar som inte vunnit artikelförfattarens gillande. Invid artikeln finns en webbfråga, som handlar om vad man tycker om engelska uttryck i svenskan. Man kan välja om man tycker att dessa berikar språket, eller om de utarmar det. Båda dessa alternativ är enlig mig väldigt förenklade. För att nyansera diskussionen, tänkte jag här ta upp några punkter kring det här med utländska inflytande och lånord i svenskan (och i andra språk också, för den delen.)

(1) Låt oss börja med det negativa. Jag, och jag tror att en hel del andra också gör det, har en stark känslomässig koppling till modersmålet. Rent subjektivt vill jag därför gärna att det jag uppfattar som "klassisk" svenska får leva vidare. Jag vill därför gärna önska dem lycka till, som i likhet med Språkförsvaret arbetar för detta. Jag vill personligen gärna undvika onödig "svengelska", och vill gärna att det ska finnas en svensk terminologi på de flesta områden, med svensk stavning, uttal och böjning.

Jag tror det är många som med mig uppfattar det som lite fåfängt att svänga sig med "onödig" engelska. Man försöker glänsa lite med engelskan, "det häftiga och internationella språket". Till skillnad från svenska, "det töntiga och bonniga språket".

(btw, är det ingen som försökt lansera "pitsa" som en svensk stavning av "pizza"? )

Mot denna bakgrund, tror jag att det är väldigt orealistiskt att tro att man ska kunna ersätta svenska med engelska. I artikeln nämns en professor som ska ha föreslagit detta.

(2) Man kan nu fråga sig, är det enbart fråga om ett subjektivt gillande av det svenska? Det är klart, att ur "universums synvinkel", är svenskan bara ett av massor av språk, som kommit och gått under världshistorien. Att svenskan efterhand utvecklas i olika riktningar är därför "naturligt", att tro att "det svenska" skulle ha någon "speciell" plats bland alla språk är en illusion. Däremot kan det vara förenat med en del problem, att ogenomtänkt svänga sig med utländska uttryck. De kan vara svåra att anpassa till det svenska språksystemet (att böja dem på svenska), och det kan ge upphov till stilkrockar när man blandar utländska uttryck med etablerade svenska sådana.

(3) Man kan förstås inte över lag avvisa utländska inlån till språket. Om man tittar på språkhistorien, kan man snabbt se att massor av de ord vi i dag betraktar som hur svenska som helst, faktiskt är lånord från början. Den kanske största vågen av lånord (i historisk tid) i det svenska språket, är alla de lågtyska lånord som strömmande under medeltiden. Många skulle nog betrakta dagens engelska inflytande som tämligen måttfullt, jämfört med lågtyskans enorma anstormning gentemot medeltidssvenskan.

Ord som "språk", "fråga", "bli(va)" är alla exempel på lågtyska inlån, som i dag är helt etablerade i spårksystemet. Jag gissar, att det är nog en hel del som inte vet att mycket av det vi tror är ursvenskt i själva verket är lågtyska inlån. Den stora lågtyska inlåningen har även haft inverkan på vår grammatik; kollapsen av det svenska kasussystemet hängde samman med vågen av lågtyska inlån.

En genomgång av den aktuella debattartikelns skulle säkerligen ge oss massvis med liknande exempel på inlån från olika håll. Nu är nog kanske inte artikelförfattaren generellt mot inlån, och jag vill förhastat tillskriva någon åsikter denna inte har. Men det kan hur som helst vara lämpligt att vara på sin vakt mot ett alltför slentrianmässigt fördömande av utländsk påverkan på språket. Kanske borde en och annan tänkte efter, och fråga sig vad vi menar med att att ord eller uttryck är "svenskt". Är "riktig" svenska nödvändigtvis indentiskt med det man själv fick lära mig en gång i tiden?

För att sammanfatta det hela; det går inte att entydigt säga att utländska uttryck vare sig berikar eller utarmar språket. I mycket handlar det om huruvida de lyckas etablera sig, och smälta in i språksystemet. Att helt döma ut utländskt inflytande (liksom förändringar i språket generellt), håller knappast för en mer omfattande språkhistorisk genomgång. Men samtidigt kan det vara bra att vara på sin vakt mot ett alltför ogenomtänkt svängande med utrikiska.

Läs även andra bloggares åsikter om språkriktighet, lånord, engelska, svenska, svengelska, språk
intressant

Han eller hon eller den - tradition mot rationalitet

2009-10-23T06:01:00.001-07:00

Han eller hon, han/hon, hon eller han... ja, hur ska man nu skriva, om man syftar på en person vars kön är okänt (eller man inte vill avslöja i sammanhanget). I svenskan är ju de personliga pronomenen könsbundna. När vi omtalar en person, är vi så att säga tvungna att säga "han" eller "hon". Många har kommit att tycka att detta är problematiskt, i synnerhet i dag när jämställdhet och könsneutralitet och allt vad det heter är i ropet. I Språkriktighetsboken, utgiven av dåvarande Språknämnden (nuvarande Språkrådet), har ett kapitel om könsneutrala pronomen. Man går igenom några olika strategier för hur man kan omtala en person, utan att behöva ange kön. Slutsatsen i kapitlet är att det inte verkar finnas någon alltigenom perfekt strategi, men det verkar ändå som om det kan vara lämpligt att använda "den" som ett könsneutralt pronomen.

I går kom jag faktiskt på mig själv att använda "den" som pronomen på detta sätt. Jag skrev ett blogginlägg i min andra blogg som handlade om präster som vill eller inte vill viga folk. Jag skrev att "enligt min personliga mening kan väl präst få göra som den vill". Nu tillhör mina bloggar inte de krafter i samhället som går i bräschen för politisk korrekthet och genusneutralitet och allt vad det heter, så det är inte ett led i något slags feministisk politisk kamp, att jag valde detta uttryck. Istället handlade det om att jag i det aktulla blogginlägget inte ville ta ställning i frågan om kvinnliga präster. Jag skulle ju kunna ha diskuteerat den frågan, men då hade blogginlägget dragit iväg åt ett annat håll, än vad det från början var tänkt att handla om.

Hade jag skrivit "Enligt min personliga mening kan väl präst få göra som han vill", hade jag underförstått tagit ställning till att en präst måste vara en man. Hade jag skrivit "han eller hon", "han/hon", eller något sådant, hade jag i praktiken uttryckt att kvinnor kan vara präster. För att inte uttryckligen ta ställning, använde jag "den" som pronomen.

I vissa fall kan alltså "den" fungera rätt bra som ersättare till "han" eller "hon". Men det finns fortfarande massor av fall där detta inte är fallet. "Torsten, han är rätt klipsk". Detta låter väl som helt normal svenska i de flestas öron. "Torsten, den är rätt klipsk". Nej, det låter inte så bra. I detta fall får vi nog hålla oss till "han" eller "hon" ett tag framöver.

Att könsneutraliteten så sakta breder ut sig i språket är inget helt nytt. En gång i tiden, fram till 1800-talet i de flesta dialekter, skilde vi i svenskan mellan feminina och maskulina substantiv. Det fanns inga "den", utan alla substantiv (om de inte var "det"), var antingen "han" eller "hon". "Dörr" var ett feminint substantiv, man sade "hon" om dörren. "Stol" var ett maskulint substantiv, man sade "han" om dörren. Mot slutet av 1800-talet började denna distinktion att upplösas, och de feminina och maskulina substantiven kan att behandlas likadant. Man började använda den bestämda artikeln "den" som pronomen. Såväl stolar som dörrar började omtalas som "den".

Värt att notera är, att i många dialekter böjde man feminina substantiv annorlunda är maskulina. En maskulin stol hette stolen i bestämd form. Men en feminin dörr hette inte dörren, utan dörra, i bestämd form. Detta gällde framför allt talspråket i många svenska dialekter. Och på sina håll har det levt kvar än i våra dagar.

När det gäller substantiven, har vi alltså fått en reducering av antalet grammatiska genus. Tidigare fanns det maskulinum ("han"-ord), femininum ("hon"-ord) och neutrum ("det"-ord). Numera finns det (en och annan dialekt undantagen) två grammatiska genus i vårt svenska språk, reale eller utrum ("den"-ord) och neutrum ("det"-ord). Denna reducering kan ses om en rationalisering i språket. Man kan ju tycka att det är ganska onödigt att olika ord ska böjas på olika sätt, och att behöva ha olika artiklar eller pronomen för olika ord. Det vore ju enklare att böja alla ord på samma sätt. Likaså vorde det enklare om man kunde säga "den" om alla ord, istället för att kanske säga "han" om vissa ord och "hon" om andra ord. Om denna förenkling så sakta sprider sig även till de personliga pronomenen, kan ju detta ses som en naturlig utveckling i språket.

Den rationalistiskt sinnade språkbrukaren kan snegla mot finskan, där man ju inte har några grammatiska genus, och verkar klara sig bra ändå. I skriftspårket använder man det personliga pronomenet "hän", vilket kan betyda både "han" och "hon". (I talspråket säger man dock oftast "se", vilket även det är helt och hållet könsneutralt). På liknande sätt är det i väldigt många andra språk.

Samtidigt är sådana språkliga förändringar, mot en större enkelhet/rationalisering/regelbundenhet i språket, inte helt smärtfria. Man kan tycka att den del av språkets särart försvinner. Viktor Rydberg protesterade under 1800-talet mot tregenussystemets uppluckring. Och även i dag tar det emot för många, att överge de traditionella "han" och "hon", och övergå till den mer rationella, att säga "den" om både män och kvinnor. Ett ytterligare skäl för att bevara olika genus är att detta i vissa fall kan öka tydligheten. Finns det både män och kvinnor som figurerar i en text, och om man skriver "han", så blir det tydligare att det är någon av männen man syftar på. Man får väl hoppas att det i sammanhanget ändå framgår vem man syftar på, men det är alltid en liten tydlighetsvinnst om man vet att det är just en av männen det är fråga om.

Som i så många andra fall när det gäller språkutveckling och språkriktighet, står tradition mot rationalitet. Ofta brukar språkbruket hamna någonstans mitt emellan. Inget språk är rakt igenom rationellt. Men språk är heller inga museieobjekt. Det gäller att balansera tradition och förenkling mot varandra.

Läs även andra bloggares åsikter om pronomen, politisk korrekthet, könsneutralt språk, språkriktighet, grammatiskt genus
intressant

Spelar det någon roll vad man kallar saker och ting?

2009-10-21T13:17:00.001-07:00

Strider om ord kan ibland bli nog så infekterade som strider i sakfrågor. Nu senast tycks detta gälla i frågan om äktenskapet, närmare bestämt i frågan om s.k. samkönade äktenskap, och kring det s.k. könsneutrala äktenskapsbegreppet. En del personer i debatten verkar framför allt invända mot att just själva ordet "äktenskap" används om par av samma kön. Redan tidigare har väl det registrerade partnerskapet givit samkönade par i praktiken samma juridiska skydd som traditionella (två-könade) äktenskap. Det är bara det att det inte har kallats för äktenskap.

Bland annat Kristdemokraterna har föreslagit en lagstiftning där själva termen "äktenskap" tas bort. Jag vet inte rikigt vad de vill kalla det istället, men som jag förstod det innebar KD:s förslag att samkönade och olikkönade par behandlas lika ur lagstifningens synvinkel. I sak har alltså KD gått med på en könsneutral äktenskapslagstiftning, även om man inte använder ordet "äktenskap" i sammanhanget. Om nu homo- och heterosexualitet blir likställt i lagen, då torde väl värdeliberalismen i praktiken ha fullbordat sin seger. Det viktiga för KD tycks vara att ordet "äktenskap" inte får anändas om en viss typ av parförhållanden.

Jag tycker man kan diskutera om det verkligen spelar så stor roll vilket ord man använder. Även om det nu skulle stå något annat ord i lagen, så lär nog de traditionella orden ("äktenskap", "vigsel", etc) leva kvar i det allmänna språkbruket. Och det allmänna språkbruket är ju något som är väligt svårt att styra över. Vi kan ju jämföra med ett annat område. Vi talar om vilket "straff" den eller den brottslingen fick. Men heter det inte straff, utan påföljd. Att lagen har ett lite mer byråkratiskt klingande uttryck påverkar inte det allmänna språkbruket nämnvärt.

Huruvida den traditionella äktenskapsterminologin kommer att appliceras även på samkönade förhållanden, kommer bero på hur folk i allmänhet ser på homosexualitet Om folk i allmänhet ser liberalt på homosexualiet, då blir man nog beredda att använda traditionella ord som "äktenskap" och "vigsel", även i fråga om samkönade par. Redan under den gamla partnerskapslagens tid hörde jag homosexuella som talade om att de hade "gift" sig, de talade om sin "man"/"fru", etc.

Vi har ju vissa paralleller till andra exempel, där folk verkar tro att vårt användande eller icke-användande av olika ord har en avgörande inverkan på verkligheten. Vi har ju det här med att man i den politiska korrekthetens namn inför nya och "finare" benämningar på saker och ting. "Negrer" blev "svarta" som i sin tur blev "afroamerikaner". "Toilets" blev "bathrooms" som blev "restrooms". Etc. Nu senaste lyssnade jag på Sveriges Radios "språket", där jag fick veta att det numera verkade vara lite halvsuspekt att använda ordet "handikappad". Det skulle visst kunna uppfattas nedsättande, oc man bord

Det är bara det, att efter några år så verkar det nya, "finare" ordet bli mer laddat, och man får åter hitta på nya ord. Det grundläggande problemet verkar var, hur folk ser på själva sakföreteelserna (homosexualitet, svarta, toaletter, handikappade, etc). Verkligheten tycks på något sätt vara det viktiga, vilket språk vi använder tycks vara mer sekundärt.

Läs även andra bloggares åsikter om ord, semantik, politisk korrekthet, eufemismer, språk, äktenskap, vigsel
intressant

Dativsjuka

2009-10-18T13:16:00.000-07:00

Jag tänkte jag skulle försöka väva ihop trådarna från två av mina tidigare inlägg, det om ergativitet och det om isländska. Det är faktiskt så, att det finns en del ergativa drag i isländskan, även om det i huvudsak (i likhet med de flesta andra eurpeiska språk) kan karaktäriseras som ett ackusativt språk. Det finns nämligen en hel del s.k. opersonliga verb i isländskan. Det är verb som tar ett subjekt i ett oblikt kasus. D.v.s., ett subjekt som inte står i nominativ, utan i dativ, ackusativ eller i enstaka fall genitiv. Isländskan har ju - till skillnad från svenskan - kvar den fornnordiska kasusböjningen. Substantiv, namn och pronomen böjs i fyra kasus (nominativ, ackusativ, dativ, genitiv), beroende på vilken funktion de har i en sts. Nominativ är "subjektsformen", d.v.s. den form som vanlgtvis används för subjektet i en sats. De tre andra kasusen kan betraktas som olika "objektsformer". Det används om olika typer av objekt i en sats, och efter prepositioner. Ett verb som tar ett subjekt i nominativ kallas för ett personligt verb, och det är detta som är det "normala". Men vissa verb tar subjekt i ackusativ, dativ eller i genitiv (vilket dock är väldigt ovanligt), och dessa kallas opersonliga verb.

Några exempel på verb i isländskan som tar subjekt i ackusativ är:

mig langar ("jag/mig längtar")
mig vantar ("jag/mig saknar")
mig dreymir ("jag/mig drömmer")

Exempel på verb som tar subjekt i dativ:

mér líkar ("jag/mig gillar")
mér finnst ("jag/mig tycker")
Samt många reflexiva verb. Det vill säga, verb där subjektet och objektet är samma person, där subjektet gör något med sig själv.

Sedan finns det många verb som kan vara antingen personliga (d.v.s., de tar "vanliga" subjekt i nominativ)

Man räknar med att det finns ungefär 700 verb som kan ta subjekt i dativ, 200 i ackusativ, och ett 10-tal i dativ.

Detta är egentligen rester från tidigare skeden i språkhistorien. Många tror att det protoindoeuropeiska språket (det språk som flertalet europeiska, och många asiatiska språk, härstammar ifrån) var ett ergativt språk (eller kanske ett s.k. aktiv-stativt språk, jag får kanske skriva mer om dett i kommande inlägg). Det var alltså normalt i protoindoeuropeiskan, att subjektet i intransitiva satser (satser utan direkt objekt) tog samma kasus som det direkta objektet transitiva satser. Subjektet i de transitiva satserna däremot, tog ett annat kasus. Det verkar råda en del olika meningar om exakt hur det protoindoeuropeiska språket såg ut i detta avseende. Vi har ju inga faktiska lämningar att gå efter, så man får försöka göra teoretiska rekonstruktioner. En teori, som jag hört, är dock att det kasus vi i dag kallar dativ, i protoindoeuropeiskan användes för subjektet till reflexiva verb. Det att subjektet kunde ta samma kasus som olika typer av objekt har alltså levt kvar i det vi kallar för de opersonliga verben, som finns bland annat i isländskan.

Sedan 1800-talet har det dykt upp ett fenomen i isländskan, som inte vunnit språkriktighetsivrarnas gillande. Så kallad "dativsjuka" (isländska: þágufallsýki). Denna innebär, att sådana verb som enligt den traditionella grammatiken ska ta subjekt i ackusativ, i informellt språk får subjekt i dativ. Det kan alltså hända, att man i talspråk eller informellt skriftspråk stöter på formuleringar som "mér langar" (istället för "mig langar"), eller "mér vantar" (istället för "mig langar"). Dessutom verkar det förekomma att det personliga verbet "hlakka" ("se fram emot"), som alltså "egentligen" ska ta subjekt i nominativ ("ég hlakka", "jag ser fram emot"), behandlas som ett opersonligt, och alltså kan få subjekt i dativ ("mér hlakkar")

En orsak till denna språkliga företeelse torde vara det faktum att det är fler verb som tar subjekt i dativ, än som tar det i ackusativ. Och det är ju en generell lingvistisk tendens, att det dominerande mönstret breder ut sig. Är man osäker på vad som gäller, väljer man det alternativ som är vanligast. En ytterligare bidragande orsak torde vara, att det i dag många gånger inte finns några tydliga betydelsemässiga skillnader mellan ackusativ och dativ, utan det är mycket konventionen som avgöra om det ska vara ackusativ eller dativ på ett visst ställe.

Från det ena till det andra. När vi diskuterar isländsk språkriktighet kan vi lika gärna ta upp ett annat exempel. Dator heter ju "tölva" på isländska. I nominativ ental, vill säga. När det är objekt heter det tölvu. I flertal (nominativ och ackusativ) heter det "tölvur". Nu händer, det att man istället för "tölva" i nominativ ental kan höra (eller möjligen läsa, i informell skrift) formen "talva". Vad beror nu det på? Återigen handlar det om att det dominerande mönstret breder ut sig. Det är nämligen ganska vanligt i isländska, att ord med vokalerna a-a i "grundform" (nominativ ental) får "ö-u" i olika böjda former. Som exempel kan vi ta "taska" ("väska"), som i böjda former blir "tösku" (objektsform, ental), eller "töskur" (flertal). Det finns många sådana exempel, med ord som innehåller vokalerna a-a i grundform. Däremot är det mycket ovanligt med vokalparet ö-a i isländska. Egentlige är det alltså ganska förväntat, att den dominerande formen a-a kommer att breda ut sig på detta vis.

Sedan kommer förstås fråga, om sådana förändringar accepteras i språkgemenskapen (både bland språkvårdare, och bland språkbrukare i allmänhet). I fråga om dativsjukan tycks den officiella språkvården vara bestämd. Det ska heta "mig langar", "mig vantar", etc, i vårdat språk. Denna inställning verkar drabba just dessa opersonliga verb; det verkar finnas ett och annat exempel på "kasusbyten" i andra sammanhang, där verb som tidigare styrt ett kasus, genom historiens gång börjat styra ett annat kasus. Frågan om talva vs tölva är inställningn måhända lite mer nyanserad. Än så länge är "tölva" den "korrekta" formen, den som förväntas i vårdat språk. Men möjligen finns vissa tendenser till att "talva" skulle kunna bli mer accepterat. Det följer ju trotts allt ett etablerat mönster, där a-a blir ö-u. Framtiden får utvisa hur det blir.

Läs även andra bloggares åsikter om ergativa språk, språkriktighet, verb, kasus, dativ, isländska, språk
intressant

Abugida - ett underuppmärksammat skriftsystem

2009-10-16T17:07:00.000-07:00

Man kan skriva på olika sätt här i världen. Och då menar jag inte att bara det att man kan skriva på olika språk. Utan att man kan använda sig av olika skriftsystem. Det svenska språket skrivs med ett alfabet, liksom en massa andra språk också görs. I ett alfabet representerar varje tecken på ett ungefär ett ljud i språket. De flesta känner nog till, att kineserna använder sig av tecken. Det vill säga, varje tecken representerar ett ord (eller kanske snarare ett morfem, med en viss betydelse, många ord är ju sammansättningar av flera ord/tecken). Man brukar kalla denna typ av skrift för logografisk. En och annan språkintresserad känner kanske till att man i Japan (utöver ett antal inlånade kinestecken) använder sig av inhemsk stavelseskrift - kana. Varje tecken representerar här en stavelse. Egentligen finns det två japanska stavelseskrifter - katakana och hiragana.

Nu finns det en del skriftsystem, som ibland beskrivs som alfabet, men som inte riktigt är "rena" alfabet", eftersom alla ljud i språket inte representeras fullt ut av egna stavelser. Ett exempel på detta är ju de hebreiska och de arabiska alfabeten, de är ju s.k. konsonantalfabet. Här representeras inte varje ljud i språket av ett eget tecken, utan bara konsonanterna gör det. Vokalerna är så att säga underförstådda. Läsaren får själv lägga till dem. I ett konsonantalfabet kan man, om man vill, markera även vokalerna. Då görs detta med små prickar eller liknande tecken ovanför eller under konsonanterna. Men detta är inget man behöver göra, och det är hur som helst inte fråga om några "riktiga" eller "fulla" bokstäver, utan bara diakritiska tecken. Konsonantalfabet kallas ibland för abjad(er).

Sedan finns det ytterligare ett skriftsystem, som jag skulle vilja uppmärksamma - abugida. En abugida skulle kunna sägas vara någonting mitt emellan "rena" alfabet, konsonantalfabet, och stavelseskrifter. En abugida bygger i grunden på att det finns ett tecken, eller en bokstav, för varje konsonant. Precis som i ett konsonantalfabet. Vokalerna får inga egna tecken, utan markeras diakritiskt. De kan markeras genom prickar, streck, eller liknande ovanför eller under konsonanterna, precis som i ett konsonantalfabet. Eller så kan de markeras genom något slags modifikation av konsonanttecknen. Till skillnad från rena konsonantalfabet, så är markeringen av vokaler obligatorisk. Man kan inte "hoppa över" vokalerna, som i "rena" konsonantalfabet. Ibland finns det en vokal som så att säga "ingår" i konsonanten. Det vill säga, om det inte finns någon särskild markering, inga små prickar eller andra diakritiska tecken, så är det den vokalen som ska uttalas efter konsonanten. Om A är den "inbyggda" vokalen, så behöver man inte sätta ut något särskilt tecken för denna. Det är underförstått, att en konsonant alltid följs av A, så länge det inte finns något annat tecken eller något som anger en annan vokal.

Till skillnad från "riktiga" alfabet (som t.ex. det latinska, som vi svenskar använder oss av), så får vokalerna dock inga "riktiga" eller "fulla" bokstäver. Vokalerna markeras istället genom prickar eller andra tecken ovanför eller under konsonanterna, eller genom något slags modifikation av dessa. Man kan inte sätta ut bara en vokal. Man måste först skriva en konsonant, och sedan får man modifiera denna så att den får en påföljande vokal. I de fall som ett ord börjar med en vokal, kan man eventuellt använda sig av en "noll-konsonant", d.v.s., en konsonant som inte uttalas, men som skrivs ner bara för att man ska kunna markera en vokal.

Man skulle kunna se konsonanttecknen, med tillhörande vokalmarkeringar, som ett slags stavelsetecken, som representerar en stavelse (konsonant + vokal). Dock är abugida ingen ren stavelseskrift. I en ren stavelseskrift är de olika tecknen så att säga "primitiva" eller "oanalyserbara". I de japanska kana-tecknen kan man t.ex. inte urskilja en särskild "konsonant-del" och en särskild "vokal-del". I en abugida är det dock så; varje tecken har en särskild konsonantdel (som så att säga utgör huvud-tecknet), och en vokal-del (som så att säga utgör en modifikation av konsonanttecknet).

För flertalet svenskar är kanske abugida en okänd typ av skrift. Inget språk i vår närhet använder sig av detta skriftsystem. Men faktum är, att om man ser till världen som helhet, så finns det rätt många sådana språk. Det är faktiskt så, att ungefär hälften av jordens skriftsystem är abugidor. (Jag vet inte om det finns någon etablerad svensk pluralform; jag försöker i varje fall att undvika den svengelska formen "abugidas".)

Många skriftsystem i Indien och angränsande delar av Asien är abugidor. Dessa härstammar från den gamla indiska brahmiskriften, som användes på 200-talet f.kr, och som troligen har rötter i den arameiska skriften. Den arameiska skriften var ett konsonantalfabet, liksom de arabiska och hebreiska skriftsystemen. Det är så här man tror att abugidor utvecklats; de har utvecklats från konsonantalfabet genom att markeringen av vokaler efterhand blivit obligatoriskt. På så sätt kan alfabeten/skriftsystemen anpassas till fler typer av språk. Ett rent konsonantalfabet är bara lämpigt för språk med gansla få vokaler, och där olika vokaler sällan är betydelseskiljande. Detta är fallet i många semitiska språk. När vokalmarkeringen blir viktigare i skriften, och görs obligatorisk, kan skriftsystemen användas av språk med fler vokaler. I de indiska abugidorna markeras vokaler diakritiskt. Det vill säga, man sätter ut små prickar eller streck (eller någon liknande typ av tecken) ovanför, under, eller på något vis i anknytning, till vokaltecknet. Som regel finns en "inbyggd" vokal i varje konsonant; oftast A eller O eller något åt det hållet.

Ett annat exempel på en abugida är den etiopiska ge'ez-skriften. Det är från denna namnet "abugida" kommer. Det kommer från de fyra första bokstäverna (eller tecknen) i den skriften: 'a bu gi da (eller något sådant). Detta skriftsystem har även det ytterst rötterna i Mellanösterns antika konsonantalfabet. Ytterligare en grupp av abugidor är de olika närbesläktade skriftsystem, som används av en del inhenska språk i nordamerika, framför allt i Kanada. Dessa skapades ursprungligen av missionärer för att kunna skriva på de inhemska språken. I det kanadensiska territoriet Nunavut används ett sådant system officiellt, tillsammans med det latinska alfabetet. Dessa skriftsystem har ett speciellt sätt att representera vokaler på. Som i andra abugidor representerar varje tecken en konsonant. Efterföljande vokaler markeras genom att man vrider på konsonanttecknen.

Det finns några exempel på skriftsystem, som ligger på gränsen till att kunna klassificeras som abugidor. Ett sådant är den maldiviska tana-skriften, som används för att skriva det nationella språket, divehi. Detta bygger på att man har konsonanttecken, som följs av något slags markering för efterföljande vokaler. Dock verkar vissa vilja betrakta dessa vokalmarkeringar som självsständiga bokstäver, vilket skulle göra tana mer som ett "riktigt" alfabet.

Just när det gäller ursprunget, finns det en systematisk skillnad mellan abugidor och rena stavelseskrifter (som de japanska kana-skrifterna). Stavelseskrifter har inte utvecklats från konsonantalfabet, utan de har uppstått ur logografiska skriftsystem. De japanska stavelseskrifterna har uppkommit genom förenklingar av de kinesiska tecknen. Istället för att låta varje tecken stå för ett ord, började man efterhand att gå efter ljudlikhet. De kinesiska tecknen stod ju som regel för ett enstavigt ord. Efterhand började man låta tecknet stå för själva ljudet/stavelsen, snarare än för ordet/betydelsen. Samtidigt blev tecknen enklare och färre. Något liknande hände med de egyptiska hieroglyferna. De förenklades, och kom att ligga till grund för det fenikiska alfabetet, som i sin tur kom at ge upphov till (troligtvis) alla moderna alfabet. Det enda större skriftsystemet i dag, som inte har sina rötter i det fenikiska alfabetet, är de kinesiska tecknen.

Jag är lite småfascinerad av abugidor. Jag tycker att vanliga alfabet är lite för tråkiga. Kanske mest för att jag är så van vid dem; det främmande är ju alltid lite spännande. Samtidigt är det nog i grunden lite för omständligt med att som kineserna, ha tecken för varje ord. Det finns fördelar, men jag undrar om inte nackdelarna överväger. Om inte annat så borde det faktum att det i stort sett bara finns ett sådant skriftsystem kvar (som dock används av ganska många), få skulle nog sätta sig ner och försöka konstruera nya sådana skriftsystem.

Läs även andra bloggares åsikter om skriftsystem, abugida, språk
intressant

Pizza eller pitsa - hur ska det stavas?

2009-10-16T13:18:00.000-07:00

Ett inlägg på lingvistbloggen tog upp frågan om den språkliga purismen i isländskan, d.v.s. det faktum att islänningar tenderar att skapa egna ord, av inhemskt material, istället för att ta in utländska lånord. Ibland kanske man kan få höra sådant som att isländskan saknar lånord, eller att språket skulle ha varit oförändrat sedan jag-vet-inte-hur länge. Den aktuelle lingvistbloggaren motbevisar det förstnämnda påståendet (om lånordsfrihet) genom med ett par exempel, blogg och vídeó. Två ord som knappast härrör från vikingatugget, men som likväl fått spridning i dagens isländska mål. Nu är detta knappast de enda lånorden i isländskan. Det finns massvis, och de har kommit lite varstans ifrån. Isländska wikipedia har ett antal exempel.

Inga levande, talade språk undgår förändring. Den mänskliga tanken och skaparförmågan kan aldrig vara helt förstelnad och formaliserad, och därmed kan inte språket vara det heller. Även om en del språkpoliser kanske agerar som om så vore fallet. Sedan finns det förstås en rad sociala och kulturella faktorer, som gör att olika språk förändras olika snabbt, och i olika riktningar. Det kan inte förnekas att isländskan är relativt konservativ och nationalistisk, jämfört med de andra nordiska språken. Troligtvis är det flera faktorer som tillsammans bidragit till detta. En faktor är landets relativa isolering. En annan är förekomsten att ett skriftspråk, som haft en konserverande inverkan. Skriftspråket är ju lättare att formalisera och i viss mån styra, än det mer spontana talspråket. Landets relativa litenhet och kulturella homogenitet har gjort det lättare för enskilda språkpuristers och språkvårdares idéer att få fotfäste. Slutligen har kampen för språklig purism hängt samman med kampen för politisk självständighet. Allt detta torde ha påverkat isländskan i en relativt konservativ och "puristik" riktning.

Men sådana politiska och sociala faktorer kan inte ändra på det faktum, att isländskan lyder under samma lingvistiska principer som alla andra språk. En gissning, som jag tror inte är alltför vågad, är att många av de faktorer, som historiskt bidragit till isländskans konservatism och purism, kommer att få mindre betydelse i framtiden. I dag kan vi se, att det i informellt språk är rätt vanligt med engelska uttryck ("slettur", i ental "sletta"). Detta tycks vara särskilt vanligt bland ungdomar. Ibland har jag undrat, och inte isländska ungdomar många gånger är värre än t.ex. svenskar när det gäller att blanda in engelska i sitt talspråk. Dock finns det en ganska tydlig stilskillnad, de engelska/utländska uttrycken har ofta en slangkaraktär, och är inte så vanliga i mer formellt språk. När en islännning säger om någon att "hann er racist", torde det kunna översättas med "han är rasse", snarare än med "han är rasist".

Vi kanske skulle beröra ett specifikt fall av utländskt inlån till isländskan. Vad ska man kalla den där maträtten av italienskt ursprung, som består av ett slags stora, runda varma mackor? Det internationellt vanliga namnet, som brukas i massvis av språk världen över, är "pizza". Det är också den gängse de facto-benämningen på isländska, som används av i stort sett alla restauranger där maträtten serveras. Men de isländska puristerna verkar inte riktigt gilla ordet "pizza". En del har föreslagit den inhemska konstruktionen "flatbaka", som tycka ha fått en rätt begränsad användning. En annan, lite mildare strategi, är att man anpassar det utländska ordet till det egna språket, i detta fall isländskan. Isländska språkauktoriteter har därför föreslagit att maträtten ska stavas "pitsa". Även den alternativa stavningen "pítsa" har förelagits,( i och í är ju olika bokstäver i modern isländska.). Inget av detta alternativ verkar dock ha fått speciellt stor spridning. Jag har faktiskt bara hittat en restaurang som använder stavningen "pitsa". Lite tråkigt, tycker jag. Jag gillar stavningen "pitsa"...

Jag får kanske återkomma till detta i kommande inlägg, men nu får det vara nog för i dag.

Läs även andra bloggares åsikter om isländska, purism, lånord, stavning
intressant

Böckerna säljer... Ja, vad är det de säljer?

2009-10-12T12:04:00.000-07:00

Bokhandeln säljer böcker. Böckerna säljer. Men vad är det nu böckerna säljer, undrar kanske någon språkintresserad, kanske med polisiära ambitioner. Om bokhandeln säljer böcker, vad är det då böckerna säljer?

Den som kommer med sådana anmärkningar/synpunkter är nog inte bekant med den språkliga företeelsen ergativitet. Därför tänkte jag att jag skulle ta och gå igenom det här med ergativitet. Därigenom gör jag kanske lite för att öka den språkliga allmänbildningen hos befolkningen.

Ergativitet innebär, i korthet, att subjektet i en intransitiv sats behandlas på samma sätt som det direkta objektet i en transitiv sats. För göra det hela snäppet mer begripligt, ska vi ta och gå igenom der här med transitiva och intransitiva satser, subjekt och objekt. Ifall att någon glömt bort det sedan sin skoltid, vill säga.

En sats kan vara antingen transitiv eller intransitiv. En transitiv sats är en sats som tar ett direkt objekt. "Jag älskar dig", "katten äter fisken" och "tjuren jagar bonden" är exempel på transitiva satser. Dessa tre satse har alla ett subjekt, "jag", "katten" respektive "tjuren". Subjektet är den som gör något, den som utför en handling. Dessutom finns ett direkt objekt i var och en av satserna, "dig", "fisken" respekive "bonden". Det direkta objektet är den som blir utsatt för den handling som subjektet utför.

En intransitiv sats är en som inte tar ett direkt objekt. "Jag springer"", "katten jamar", eller "bonden sover", är exempel på intransitiva satser. Det finns subjekt i var och en av dessa satser (fortfarande "jag", "katten" och "bonden"). Men det finns inga direkta objekt i någon av satserna. Det finns inga som utsätta för någonting.

Svenska, och de flesta europeiska språk, är vad man brukar kalla för ackusativa språk. Det innebär, att vi behandlar subjektet i transitiva satser, och subjektet i intransitva satser, på samma sätt. Vi behandlar dem båda som just subjekt. De markeras på samma sätt grammatiskt. Vi kan titta på ordföljden, till exempel. Subjektet kommer i svenskan vanligtvis före verbet. Det gäller både i transitiva och i intransitiva satser. Om ett språk böjer ord efter kasus, så skulle subjekten i transitiva och intransitiva satser få samma kasus. De skulle båda få "subjektsform" eller "nominativ". I svenska böjer vi inte vanliga substantiv i kasus längre. Personliga pronomen däremot har kvar subjekts- och objektsformer. Subjekten i såväl transitiva som intransitiva satser får båda subjektsform (ofta kallad nominativ): Jag, du, han, hon, vi, ni, er, Jag springer. Jag älskar dig. Du sover. De äter fisk. Etc.

Det direkta objektet i transitiva satser, behandlar vi på ett annat sätt. Det markeras grammatiskt på ett annat sätt än de transitiva och intransitiva subjekten. Titta på ordföljden. Det direkta objektet kommer vanligtvis efter verbet. I den mån det finns kasusböjning, tar det direkta objektet ett annat kasus än subjekten. Vanligtvis kallar man det kasus som det direkta objektet tar för ackusativ. I svenska har vi kvar detta för personliga pronomen: "mig", "dig", "honom", "henne", "oss", "er", "dem". Fast i svenska är det kanske lämpligare att tala om "objektsform" rätt och slätt, snarare än ackusativ. De svensak objektsformerna är nämligen i grunden en sammanslagning av de gamla ackusativ- och dativformerna. (Dativen var det kasus man förr använde för det indirekta objektet, och efter en del prepositioner)

Den stora skillnaden i de ackusativa språken - till vilka svenskan och de flesta andra europeiska språk hör - går alltså mellan subjekt och direkt objekt. Subjekt är subjekt. Detta gäller oavsett om satsen är transitiv elle intransitiv. Direkta objekt är direkta objekt.

Men inte alla språk gör på detta vis. (Eller "på detta viset", för dem som talar sådana syd- och västsvenska dialekter). En annan, inte helt obetydlig grupp av språk, utgörs av de s.k. ergativa språken. I ett ergativt språk skiljer man på olika subjekt, beroende på om de är subjekt i transitiva eller i intransitiva satser. I dessa språk behandlar man nämligen inte subjektet i transitiva satser på samma sätt som subjektet i intransitiva. Nej, istället betraktar man subjektet intransitiv på samma sätt som det direkta objektet i en transitiv sats. Om det finns kasusböjning i språket, så får de samma kasus. Man brukar kalla det kasuset för "absolutiv".

Subjektet i de transitiva satserna, behandlas däremot på ett annat sätt. Finns det kasusböjning, får de ett kasus som man brukar kalla för "ergativ" (eller ibland "relativ"). Finns det ingen kasusböjning i språket, kan man markera ergativiteten t.ex. genom ordföljd. Det kan t.ex. vara så, att direkta objekt och intransitiva subjekt (absolutiven) båda kommer efter verbet, medan transitiva subjekt kommer före verbet. (Detta vara bara ett exempel, reglerna för ordföljd kan ju variera mellan olika språk.)

Låter detta krångligt? Vi kan ta och titta på hur det skulle kunna se ut i svenskan, om detta vore ett ergativt språk. För transitiva satser skulle det kanske inte vara någon skillnad:

"Jag älskar dig"
"Han ser henne"
"Ni besegrade dem"

Subjekten i dessa satser har en kasusform, objekten en annan.

Men när vi titta på intransitiva satser, skulle det se lite annorlunda ut:

"springer mig"
"drömmer dem"
"sover henne"

Nu blev det lite visst lite annorlunda. Nu kommer ergativiteten fram, i all sin glans. Subjektet i de intranisiva satserna behandlas på samma sätt som det direkta objektet i de transitiva satserna, och inte som subjektet i dessa satser. Det gäller både i fråga om vilken kasusform de får, och i fråga om ordföljden. Om svenskan vore ett ergativt språk, skulle vi kanske kalle "mig", "dig", "dem", etc, inte för "objektsformer", utan för "absolutivformer". "Jag," du", "de", etc, skulle vi då kalla för ergativformer.

De som är vana vid ackusativa språk (de flesta européer är det), tycker kanske att de ergativa språken gör på ett väldigt konstigt sätt. Men kanske beror detta på att vi är så vana vid att tänka på ett visst sätt. Jag tror jag läste att i svängarna av en fjärdedel av jordens språk är ergativa, eller har åtminstone drag åt det hållet För att bättre förstå hur man tänker i ergativa språk, kan vi ta och titta på våra egna språk. Det finns faktiskt drag även i t.ex. svenska och engelska, som liknar hur det är i ergativa språk, och som kan användas för att bättre förstå dessa.

Ibland brukar man använda de passiva formerna av verben som finns i bl.a. svenskan, som en jämförelse eller liknelse med hur det är i ergativa språk. Istället för "jag älskar dig", "han ser henne", etc, kan vi säga "du älskas av mig", "hon ses av honom", etc. Här har vi gjort objekten i de tidigare (aktiva) satserna, till subjekt de nya (passiva) satserna. På sätt och vis blir det lite mer lika subjekten i intransitiva satser. Vi skulle ju kunna säga "du älskas", "hon ses", etc. Ibland brukar man karaktärisera ergativa språk just som att de har en passiv syn på verben; att det är den som "utsätts" för något som är i fokus på ett annat sätt. Om det tillkommer någon ytterligare part, en agent, en som aktivt handlar, då får denna en särskild markering - ergativ. Detta är kanske ingen 100-procentig jämförelse, men genom att titta på de passiva verbformerna kan vi kanske förstå lite av hur det är i ergativa språk.

Något annat som vi kan titta på, är s.k. ergativa verb. Det är ett sådant ergativt verb vi ser i början av detta blogginlägg - sälja. Ett ergativt verb kan vara både transitivt och intransitivt. Det vill säga, det kan ingå i både transitiva och intransitiva satser. Det finns många verb som kan det. Men det som är speciellt med de ergativa verben är att subjektet i de intransitiva satserna motsvaras av det direkta objektet i de transitiva satserna. Ta exemplet med "sälja". Vi kan bilda en transitiv sats: "bokhandeln säljer böcker". Vi kan också bilda en intransitiv sats: "böckerna säljer". Subjektet i den intransitva satsen motsvaras av det direkta objektet i den transitiva satsen. "Böckerna" är inte ett transitivt subjekt, ett subjekt i den meningen att de säljer något annat. Det intransitiva subjektet, och det transitiva direkta objektet är i båda fallen "böckerna". De transitiva subjektet, bokhandeln, är något annat.

I engelska finns det fler exempel på sådana ergativa verb. Titta på följande exempel:
"I broke the window." (transitiv) - "the wondow broke." (intransitiv)
"I boil the egg" - "The egg boils".
"I cook potatoes" - "The potatoes cook"
"I move the vehicle" - "The vehicle moves".

Många fler exempel finns.

Det är alltså egentligen inte något skumt med satserna i början. Det är i sin grammatiska ordning, såväl att bokhandlarna säljer böcker, som att böckerna säljer. Det är bara det att i det här fallet beter sig grammatiken lite annorlunda åt, jämfört med hur det brukar vara i vår typ av språk.

Läs även andra bloggares åsikter om grammatik, kasus, verb, språk
intressant

Ny blogg om språk

2009-10-12T11:34:00.000-07:00

Välkommen till denna nya blogg!

Jag - Kenneth Mikael Nyman - har sedan tidigare drivit några olika bloggar. Senaste tiden har det blivit en del inlägg om språk från mig. Jag har väl blivit lite av en hobbylingvist på sistone. Därför växte idén om en särskild språkblogg fram. Och i dag har jag gjort slag av saken. Här är min nya blogg, som fokuserar på språk. Här kan ni förhoppningsvis framöver kunna läsa allehanda inlägg om allt från ergativa verb till mystiska skriftsystem.

Här kan ni läsa inläggen från min "ordinarie" blogg som handlar om språk.

Om någon undrar vilka formella kvalifikationer jag har så kan jag säga att jag har nästan en hel termin med Bibelhebreiska och en nätkurs i isländska att ståta med. Alltid bättre än något.

Bloggen heter än så länge "tungomålet". Kanske kommer jag på något bättre namn i framtiden.

Det är alltid lite osäkert när man drar igång en ny blogg så här. Kanske blir det inget. Kanske tröttnar man efter ett tag och lägger ner det hela. Men förhoppningsvis kommer denna hörna på näter att fyllas med mängder av intressanta, roande, provocerande och framför allt läsvärda inlägg.

Väl mött

Kenneth Mikael Nyman